Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men trots detta var vårt skriftspråk ännu under äldre nysvensk tid
— i olika grad inom olika litteraturarter eller hos mer eller mindre
skrifvana författare — i mycket beroende af respektive författares
eller skrifvares talspråk d. v. s. för denna äldre tids vidkommande
af hans hemorts dialekt.
Det är ej min afsikt att här lämna någon mer utförlig
belysning eller utredning af den här antydda synpunkten. Jag afser
endast att behandla en mindre del af ämnet: de olika dialekternas
betydelse för kvantitetsbehandlingen i några äldre nysvenska
ordböcker och grammatiska arbeten. Sådana språkkällor intaga nog
just i fråga om det dialektala = talspråkliga inflytandet en
särställning, nämligen så att resp. författares eget språk där mer än
annorstädes framträder. Men just af detta skäl är en undersökning
af dem särskildt ägnad att ådagalägga vikten af det antydda
betraktelsesättet.
Kvantitetsutveeklingen i nysvenskan —- närmast i de urspr.
kortstafviga orden, som ju ha största intresset — har jag förut
behandlat från de moderna dialekternas synpunkt i min uppsats i
Språk och Stil Is. io ff., till hvilken hänvisas. De nuvarande,
särskildt medelsvenska, dialekternas tillstånd i fråga om kvantiteten
är i hufvudsak följande: kortstafviga ord, som innehålla a eller ä
i stamstafvelsen ha i alla medelsv. dialekter — och för öfrigt i de
allra flesta svenska dialekter — genomgående undergått
vokalför-förlängning: fsv. tak > tak, beera > bära. Men 0111 stam vokalen
är i, y, u, 0, gå de olika dialekterna i sär. Vi ha dels i stor
utsträckning bevarad korthet och förlängning af följande konsonant,
dels vokalförlängning såsom vid ord med a, ä. Det förra
förekommer i synnerhet i uppländskan (med undantag af Roslagen), i
olika grad på skilda håll, enligt regler, som växla från det ena
mindré området till det andra, men vidare också i Mälardialekten
raare tradition, end man liar ladet sig lede af den forhaandenvserende udtale" (P.
K. Thorsen, Festskrift til V. Thomsen s. 319). “’Natörlich’ ist und wird sein för den
Durchschnittsmenschen, dass er nicht seine, sondern seiner Vorbilder Sprache schreibt,
wenn er sich literarisch bethätige» will" (G. Roethe, cit, efter Panzer Litbl. 1901
sp. 364).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
