Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som senare saimnansättningsled — något som ju vore att vänta
enligt Noreens fornsvenska kvantitetsregler (Aschw. Gram. $ 298).
En liknande dialektisk färgning af ordniaterialet kan iakttagas
i ännu flera lexikaliska arbeten under 1600-talet. Ungefär
samtidiga med Lex. linc. äro två ordböcker af uppländingen E.
Schro-derus: Lexicon latino-scondicum 1637 och Janua Linguarum 1640.
Språket i dessa skiljer sig lika skarpt från östgötaordboken som
den ofvan granskade uppländskan i Syn. lib. I uppsatsen »Drag
af Upplandsdialekt hos Ericus Schroderus» (Sv. Lin. XVIII. 4) har
E. Grip med rätta framhållit de talrika upplandismerna i Schroderi
båda arbeten. Han anmärker icke utan skäl, att det ingalunda är
lätt »att i hvarje fall afgöra, om en form eller ett ord är dialekt
eller tillhörde dåtida riksspråk»! För att fa ledning härvid har
Grip särskildt rådfrågat öfriga lexikaliska arbeten från 1600- och
början af 1700-talet, nämligen främst Lex. linc., dessutom sju
andra, af hvilka dock de fyra endast äro tämligen oförändrade
af-tryck af Index latinus i Linc.’. I hur ringa grad Lex. linc.
lämpar sig för ett dylikt afgörandc af hvad som är »riksspråk» eller
icke, torde framgå af det föregående. — Hos Schroderus är det
dialektiska inslaget synnerligen betydande, så att man hos honom
kan finna tämligen lokalt begränsade upplandismer. Det är möjligt,
att han i vissa fall med afsikt upptagit dylika dialektformer, äfven
fastän han varit medveten om deras ringa utbredning (se Grip s. 2).
De till kvantitetsbehandlingen hörande fallen anföras af Grip å sid. 14,
dock ej fullständigt. Märkliga exempel äro vpbruttet, frussin,
sam-manwicket2, gattur, pellare. Gentemot dessa och andra liknande
stå beek beck och tekn tenn (se sid. 16).
1 Enchiridion Diet. Lat. svec. 1652, Gezelius Voc. lat. Sylloge 1672, Westhius
Fasciculus dictionum2 1690, Dictionarium Hamburgense 1700: se Noreen Vårt språk
I s. 187.
2 Jfr Helsingius beswijekett s. 383. Dylika former äro ljudlagsenliga i de
flesta uppl. och Mälar-dialekter. Men på ’många håll har lång vok. (brutt{{) etc.)
införts genom analogi, dels från andra likböjda verb med tonande konsonant efter
stamvokalen (ex. ridi(t))} dels från andra former av samma paradigm (ex. inf. vika).
Obs. "isolerade" former som rutten eller frussen (Stockholmsuttal för frusen: jfr
Lyttkens-Wulff Uttalsordbok s. 83 *friu’sdri -9t*, i viss betydelse stundom frus’?riu).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
