Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man får ett tydligt intryck af den stora osäkerhet, som på hans
tid rådde i frågan oni den »rätta swenskan». Sidan 53 anför han
såsom ord med rimföljden edia: bedia, media, smedia, zvedia och
s. 61 samma ord i formerna bidia, midia, smidia, ividia1. För
kvantitetsbehandlingen intressanta former äro: beek 54, le ena (jfr
Syn. lib. lenva), fårtecna (jfr Aur. tenn) 56, skeep (skepp?) 58, gneet,
spect, zvceta 59, bosa, drosa, hosa, nios a, posa s. 74, båsa, dråsa,
fråsa, måsa, påsa, låsva (rim på åsna) 103 (jfr äfven buitsa, Imusa
s. 81 = bosa (båsa), hosar), brödskuta, rutin 82, döös 113 (jfr Aur.
dössi) etc., å andra sidan äfven letta (fargar) 60, glopp 71, kotta
(tälja? jfr kåta 104) 74 etc.
Dylika dialektiska differenser, som jag här sökt konstatera
i fråga om ordböcker och grammatikor kunna iakttagas också i
litteratur af vanligt slag. Men gifvetvis har den litterära
traditionen och skrifvanan här haft mer att säga och åstadkommit större
likformighet. Jag vill blott i förbigående nämna några utprägladt
uppländska former som jag antecknat vid läsningen af Bureus’
Sumlen: skuttidh s. 39, guttin 41, huvvudk 44, bättan (biten, best.
f. m.) 56, possa 71: jfr äfven lävva lefva, hos Bureus enl. Beckman
Arkiv XI s. 178. (Men kanske vv betyder kort v-ljud
Till afslutning anför jag ett uttalande af en äldre svensk
grammatiker, som väl varit en af de klarsyntaste och kanske den som
vetat mest om nysvenskt språk i dess olika skiftningar under
1 De förra äro hemmahörande i inre sörmländska, de senare i Mälardialekt
och uppländska.
? Jag har inskränkt mig till kvantitetsbehandlingen i de kortstafviga orden.
Men det är klart, att också andra kapitel af ljudläran kunna lämna material till
liknande konstaterande af dialektolikhetcr. Så t. ex. skilja sig Var. rer., Syn. lib.,
Schroderus (Se Grip!) och Aur. från Lex. linc. (och äfven, ehuru i mindre mån,
från Arvidi: se Noreen Columbi Ordesk. sid. XX) i fråga om förbindelse af vokal
+ ni’, de förra ha soolstrijmc, rrtm, goom (Var rer.), gaant vnltur (Syn. lib.), Linc.
däremot regelbundet grimma, gamm etc. Jfr härom Aur. Cog s. 63: “mibi qvidem
rectius döma cura uno m scribi videtur, cum hoc tam cum melioribus libris
im-pressis, qvam cum ipsa acenratiori pronunciatione melius congruat". Ett annat fall
är uttalet af mb, hvaroni grammatici ha motsägande uppgifter, hvilka tydligen äro
att tillskrifva dialektolikhct: Anriv. menar, att b höres, Lagerlöf (värmländing), att
det är stumt: jfr Noreen Col. Ord. sid. VIH.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
