- Project Runeberg -  Nordiska studier tillegnade Adolf Noreen på hans 50-årsdag den 13 mars 1904 /
396

(1904) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på. Hade jag inte sagt något åt honom, så kanske jag hade varit
fri honom. Så där går det till. Den som har varit ute, så vet
han något, men den som sitter i spisen, han vet ingenting han.
Och jag var alldeles skålnykt.

*



Vi hade en präst, som hette X. När han skulle köra hem
från Norrboda och kom till Mellbomarsbacken, fick han ett lass
sådana där små djur på fimmerstängerna och i städen, så hästen
inte orkade dra, och då måtte han gå fram och se mellan
hufvud-laget och hufvudet på hästen, och då vardt han af med dem. Det
där talte prästen om riktigt, så jag hörde det flera gånger. Han
kunde väl inte stå och ljuga han, som var prästman. Det var en
duktig predikant det där och en snäll karl och stark riktigt.

Mats-Ols gubben i världen var ute på skytte på ett skär
österpå, som kallas för Brudbådan, och hade en liten eld att värma
sig vid. Och då kom det fram som en mängd små dockor och
dansade kring gubben och sade:

“Här dansom vi, här dansom vi,

Och är det långt till domedag, det säger ni, det säger ui.“

Men när solen gick upp, försvunno de, och då slapp gubben
lös och for hem.

£

Jag och Anders Andersson och en till voro ute på ett skär,
som heter Fluttu, och Anders Andersson gick och äggadc, och
jag sitter på en liten klubb bredvid och hade mina vettar ute.
Och som jag sitter i skyttskåren, så kommer en fru på Fluttu och
hade röda strumpor och var rödklädd och lockade korna — hon
hade grå kor: »korna mina, korna mina!» Och då blir jag rädd
och sätter mig upp, och då kom en fågelskock på flera hundra
och vällde ikull skåren och vettarne. Inte var det fågel inte, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:11:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordstudie/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free