- Project Runeberg -  Nordiska studier tillegnade Adolf Noreen på hans 50-årsdag den 13 mars 1904 /
397

(1904) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var något krankrede. Sen vardt det nordanstorm, så det fräste
om alltihop, och vi måtte ligga kvar utan mat till dagen på.

*



Jag följde Per Matsson, morbror min, ut på jakt en dag, och
det var tjädrar i hvareviga buske obegripligt. Men till slut fingo
vi höra ett stort alarm och soller, och då säger jag: »hvad är det
där, morbror?» säger jag, »är det vargar, eller hvad är det som
låter?» »Hör du något, så var tyst, gosse! Säg inte någotl»
säger morbror, och sen prackade vi oss hem. Morbror var rädd
riktigt han.

Morfar min, de kallade honom för Jerk Ersson, gick ut han
en långfredagsmorgon på tjäderskytte och råkade mycket mycket
tjädrar. »I dag skall jag väl få mig ett bra rof», tänkte han, men
det vardt annorlunda. För när han skulle lägga an på en, så kom
en gubbe fram och lade an på honom igen, och samma kläden,
som morfar hade, hade gubben med, lapp i byxarselet likadan som
morfar och likadana lappar på knäna. Och morfar strök hem
från skogen och tjädrar och gubbe och alltihop. Det var norr om
Söderbodaängen på herrgårdsskogen. Han talte om det riktigt för
mig flera gånger, och sen gick han aldrig med bössan någon
söndagsmorgon. Det var något råd det där.

Magnus såg en gädda i Tolträsket en gång, och då gick han
hem och varskodde bror sin, Erik, om en bössa, och så följdes de
åt och skulle skjuta. Men när de kommo dit, tordes de inte skjuta
henne, för de blefvo rädda. För det var något ovanskligt, och så
stort och så långt så, med ögon som den värsta dragoxe. Inte
kunde det vara fisk inte. Hon stod vid strand till mötes med dem,
och när hon gick ut i träsket genom rör och vass, så var det som
den största båt, som rodde genom rören. De trodde det var
något råd, som visade sig, och det var det nog.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:11:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordstudie/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free