Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälanden af nya Skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Anmälandet!.
Sveriges politiska Historia från Konung Gari Xlfcs död till
Statshvälfningen 1772, af Carl Gustaf Malmström. Första Delen*
VIII och 360 sidd. 8:o. Stockholm, hos L. J. Hjerta, tryckt hos
Joh. Beckman, 4855. Pris: 2: 16 Bko.
En god bok, och en behöflig bok! Sveriges historia för
tidehvarfvet 1719—1772 är hittills föga bearbetad , och hat länge ansetts
oförtjent af någon synnerlig uppmärksamhet. Det 1719, 1720 och
1723 införda parlamentariska regeringssättets oförmåga att återställa
Sveriges genom Carl Xll:s olycka och egensinnighefc förlorade makt,
och i synnerhet de förödmjukande fredssluten 1720 och 1721 samt
de olyckliga, åren 1741 och 1757 började krigen ha för detta
tidehvarf ingifvit en oförtjent kallsinnighet. För att upphöja > Carl XII
och Gustaf Hl har man täflat om att nedsätta det. För det
tadel-värda deri har man glömt det berömliga, för det försummade eller
illa utförda har man glömt hvad som uträttades och väl uträttades;
och skulden till oförmågan, till felstegen, till olyckorna har man allt
för länge ansett ligga deri, att konungen ej var den allena styrande.
Äran att första gången hafva angifvit det mera klandrade än
kända regeringssättets fel tillhör Geijer.
En fullständigare teckning af samma tidehvarf, med dess
förtjenster och fel, är af Herr Malmström nu börjad; och vid läsningen deraf
kan man än mindre, än vid läsningen af Geijers, misstaga sig om
detta regeringssätts hufvudfel, om beskaffenheten af det frö till sin
upplösning det inom sig bar. Det fanns, detta frö, redan vid
regeringssättets stadgande, i vårt ståndsväsende och den derifrån
oskiljaktiga brist på politisk insigt, och visade sig lika tidigt i de genant
utbrytande ståndstvisterna.
Det visade sig i adelns anspråk att ej vid riksdagarna kunna af
de öfriga stånden öfverröstas, anspråk, för hvilka adeln, äfven sedan
de genom 1720 års regeringsform och’ 1723 års riksdagsordning
blifvit undanröjda, sökte stöd i ett ända till 1772 bibehållet, och då ej
utan lifligt motstånd uteslutet uttryck i konungaförsäkran. Det visade
sig i böndernas uteslutande från alla utskott vid 1719 års riksdag,
och deras vid 1720 och 1723 årens riksdagar, i trots af upprepade
msägelser, stadgade uteslutande från riksdagsärendenas egentliga och
hemliga verkstad, sekreta utskottet, sedan de både genom 1719 och
1720 årens regeringsformer blifvit uteslutna från det utskott, som
hade ätt upprätta riksrådsförslag. Och det visade sig likaså i tvisterna
om ståndsprivilegiernabland hvilka de år 1719 utan de Öfriga
ståndens hörande utfärdade adelsprivilegierna år 1720v, då det till
tvistens afbrytande ansågs nödigt att utan ofrälsesfåndens bifall upplösa
riksdagén, förklarades hvilande, och 1723 ersattes med nya,
hvarigenom s. k. adliga vederlikar, prester och borgare erhöllo den bestridda
rättigheten att köpa mindre privilegierad frälsejord, men bönderna icke
endast derifrån uteslötos, utan till och med lemnades utan säkerhet
att få behålla den de redan i god tro köpt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
