- Project Runeberg -  Norges Land og Folk, statistisk og topografisk beskrevet / XVII. Nordre Trondhjems Amt. Første del (1898) /
656

(1885-1921) Author: Amund Helland, Anders Nicolai Kiær, Johan Ludvig Nils Henrik Vibe, Boye Strøm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ti 5 2

NORDRK TRONDHJEMS AMT.

saa bygd dem aurstett aa aurstett, aa saa maatt dem fløtt skjærsa
meir midt i bygda. Dem skull da sæt’a paa Storaunsetervolleu;
men saa fikk dem a int’ te staa der. Jordfolke reiv ne ette
kvart dem tømra. Dem prøvd aa sætt op a en annan stess aa,
men i veit int’ sekkert, ke de e fer stess; men dem fekk int’
op a. Saa faun dem paa de, at dem skull slæpp en stokk taa’n
op i Lakssjøn, aa deer den stokken rek i lann, der skull dem
sætt skjærsa. Han rek i lann i Sanviken, aa der staar a ænno
(ja int’ rekti ni Sanviken, men lite opfer). Om de e sant de vil
int’ i innstaa fer; men i hi no haurd e se saan.

Eina Gullvik.

(Vemunclvik.s maal fore.)

Han Eina Gullvik va kjent fer aa vara en meir hell almindeli
sterk mann. Om magta hans fortæli dem mang historiaa.

Eingong fortæli dem, at ’en reist aat Sælnesvikja fer aa kjøp
salt hos en skjiper, som laag der me farty. Eina spord om salt,
aa skjipern sa, han skoll faa salt; men dem ha inge takkel, saa
’en fekk gaa ne i baaten, saa skoll skjipern lægg salttynna utpaa
rækka aat ’om. Han Eina va en hælv truskjyldi mann, og trudd,
de va soles, som skjipern sa, at dem ikkj ha noko takkel; men
skjipern gjord de berre fer aa prøv magta hans. Eina gjikk ne
i baaten, som va en liten færing, og fer aa naa ti tynna, som
laag paa rækka, maatt ’en stig oppaa tofta; men lel, om ikkj
fotfæste va likar enn soles, la han tynna nok saa vakkert ne i
baaten og ga sæ saa paa heimvein. Men me ’en rodd over fjordn,
tænkt ’en meir og meir paa kor rart de va, at ikkj skjipern ha
takkel, og te slut vart ’en eni me sæ sjøl, at skjipern berre ha
sagt de fer aa prøv magta hans. Men da vart en gal; aa han
villa enneli tebakers aa bank-opp skjipern; men guten, som va
me om, fekk enneli overtæl n te aa ro heim.

Saa va de eingong, han va paa martnom, at de kom 3 karra
og tok fatt paa ’om. To tok ti ’en framma og ein bakpaa. Di
toan, han ha framfer sæ, ga ’en snart nok; men han, en ha
paa ryggjen, vart ’en brydd taa. Men saa tok ’en hanna attover
aksla og fekk ti trøykragan paa fyrn. Da tok en en med ei
hann over hue paa sæ og dreiv en imot gata framfer sæ. Saa
vart ’en Eina kvitt di 3 karrom.

Staver enggubben.

(Fiatangers maalfore )

Emyllom di to bygdinn Jessonn og Oplann e de e hæl mil
lang vei, som gaar egjennom naa einna. Motest paa metta e de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:47:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norgeslof/17-1/0690.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free