- Project Runeberg -  Norges Land og Folk, statistisk og topografisk beskrevet / V. Kristians Amt. Anden del (1913) /
280

(1885-1921) Author: Amund Helland, Anders Nicolai Kiær, Johan Ludvig Nils Henrik Vibe, Boye Strøm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

280

KlilSTIANS AMT.

Sagn om Per Gynt.

(Sprogprøve fra Kvikne i Nordre Fron efter Per Aasm.und.stad.)

Per fiskja paa Atten-osa ofte. Ein gong fekk ’n ite beine
te fisk. Men fisk va dæ, fullt mæ fisk, som for spela sé ne-mæ
baata. Som ’n sat der kjei aa sint, frøste dæ ti aa log bakfor ’om.
Dæ va huldra. Aa ’n Per skjønte nok dæ va ho som skjipla
fiskje for ’om. ’N ban ’n baade dæ eine aa dæ andre, dæsom
n fekk fisk. Men ho sat herre kallflirte aat ’om. «Kaa vil du
haa da?» sa ’n paa slute. «Fæ é vera jenta di saa?» sa ’o.
«Ja, dæ ska du faa. Men kom att i morgo dette leite, saa ska
oss taalaas ve. Naa lyt é fiskje.» Huldra vart bul’te, aa ’n Per
fekk overlag mykjy fisk. Eftan ette kom ’o att. ’O gjor sé
sleikjanes bli. Men ’n Per haala sé onda ’n, best ’n kunne. Paa
slute gjekk ’o beint paa ’n. «Kjem du i houg kaa du laagaa
mé i gaar du?» sa ’o. ’N Per gjor sé stygg aa tok ti ein
stygg forbannels paa om han ha laagaa ’n naagaa lel. Huldra
vart redd aa strauk. Sea va ’n Per mykjy ettésöte taa huldern.

’N kom inn aat Raands-vatne ein gong. Dæ sto ein
kop-perbaat driin innpaa lande. ’N Per tok eine aarkjeipen taa
baata aa bar ’n mæ sé like himatt aat Haagaa. Men da fekk
’n ite fre, før ’n gjekk inni att mæ aarkjeipa aa sette ’n paa
baaten som ’n va før.

Saa var dæ ein gong ’n Per fekk sjaa tvu huldre tok
ryg-gjetak aa drogst. ’N Per stelte sé bakfor ei kjørr aa sto saag
paa. Rettsom dæ va, rofte den eine: «Saagst du mé dæ du,
Peter Hagen, om ite é tok ’o saa skræ n (skoene) sto høgt i
være!» Aa skratt vart dæ i haugom.

Dæ va eit gjestbo paa Skoe. ’N Per va i gjestboe, han au.
Ei fin jente kom der. ’O va fretnmon. ’O dansa. Dæ va nok
huldra. Rett som dæ va, gjekk ’n Per sta aa kviska inni øyra
paa jentun, aa saa sa ’n dæ, ’n Per: «Nepp inn att silkje-vippa
di, du jente,» sa ’n. Dæ va tagle taa rompun henna, ser du.
«Ja, é si takk,» sa ’o; «dé ska é naa aller gjera naagaa imot
meir,» sa ’o.

Jutullen i Holbergje.

(Sprogprøve fra Gausdal efter O. Kjensli.)

Trast ogofor Svatsom-kyrkjenn e de ein gard, som eite Hole.
Eit lite stykki lenger uppi dala e de ein bergjesnabbe, som skyt
so langt fram, at han mest stengje dalen; de berge kalle døm
Holberge. Her budde de ein jutul langt att i verd’n. Han
hadde faatt dotter deres paa Hole te kjering, aa solessen va han
my’e der.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:37:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norgeslof/5-2/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free