- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
2

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2

Detta förundrade Frode, enär han låtit söka både när och
fjärran. »Dock», sade han, »finnes här en liten ö, hvarest
endast en gammal gubbe bor; därstädes har jag ej sökt.»

»Låt leta där mycket noga, ty den mannen är mäkta
trollkunnig, och vi kunna ej utforska hans ö», sade de.

Frode ditsände spejare, men dessa återkommo med
oför-rättadt ärende. Då blef kungen vred och sade: »Illa leten I;
den gamle är en listig man och bedrager eder med sina
trollkonster. Jag skall själf fara öfver till ön».

Då Wifel en morgon vaknade, sade han: »Underliga ting
stunda. Mäktiga fylgior ha kommit till ön. Stån upp,
Half-dans söner, och flyn till skogs, men läggen noga märke till
när jag ropar på mina hundar Hopp och Ho; då skolen I
gömma eder i jordkulan».

Därefter gick han ned till stranden, hvarest kung Frodes
skepp redan lagt till. Så snart denne varseblef Wifel,
befallde han sina män att gripa gubben och föra denne till sig.
Så skedde äfven, och Frode sade: »Säg mig hvar kunga-

sönerna döljas, ty du vet det».

ödmjukt svarade Wifel: »Hell dig, herre! Men håll mig
ej, ty ulfven rifver min hjord». Därpå ropade han högt:
»Hopp och Ho, rädden min hjord, ty jag kan det ej».

»Hvem ropar du nu på?» sporde kungen.

»På mina hundar», svarade den gamle. »Men leten blott
som I viljen, herre; ej finnas kungasönerna här. Underligt
synes det mig att I kunnen tro att jag, eder till trots, skulle
våga gömma dem.»

»Du är en slug gubbe», sade Frode. »Dock lära
kungasönerna icke länge kunna döljas för mig. Men du förtjänte
att mista lifvet.»

Wifel svarade: »Mitt lif är i edert våld, herre. Mån I
taga det; man kunde då säga I haft något att göra här på
Ön och ej behöft återvända med oförrättadt ärende».

Kungen lät då gubben gå och seglade bort.

Wifel vågade dock ej längre behålla barnen hos sig utan
sände dem till Sevar Jarl, deras svåger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free