Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Om drottning Oluf berättar sagan intet vidare.
För att glömma sin sorg gjorde kung Helge sedermera
långa härfärder i främmande land, men slutligen blef dock
hans längtan att återse Yrsa honom öfvermäktig. Han beslöt
att göra en färd till Uppsala och bortröfva Yrsa.
Så snart Adils sporde det tillämnade besöket, blef han
orolig, emedan han visste hur kär hans drottning höll kung
Helge. Han frågade dock Yrsa till råds hur han skulle
mottaga honom. Hon svarade att detta finge han själf bestämma,
men att han väl visste att ingen man stod henne närmare än
kung Helge.
Konung Adils beslöt att visa sig vänlig mot Helge,
mottaga honom väl och bjuda honom till gästabud. Adils
hoppades att därvid alltid någon oenighet kunde uppkomma, som
gåfve honom anledning att öfverfalla och döda Helge.
Konung Helge blef glad öfver inbjudningen. Han lade
sina skepp vid stranden och kvarlämnade där största delen
af sitt följe. Blott hundra män fingo följa honom till
kungsgården.
Helge blef väl mottagen af kung Adils och drottning Yrsa.
Då Helge återsåg Yrsa, blef han så glad att han glömde allt
annat för hennes skull och endast ville tillbringa tiden i samtal
med henne. Konung Adils såg detta med harm och sorg, ty
äfven han höll Yrsa kär, och beslöt att förgöra Helge.
Konung Adils hade efter tidens sed tolf berserkar, och
dessa voro vida beryktade för sin styrka, djärfhet och
tapperhet. De hade varit ute i härnad, men det passade sig så att
de nu kommo hem. I hemlighet drog Adils dem till möte
och bjöd dem att dölja sig i en skog, som låg mellan stranden
och kungsgården, invid den väg som konung Helge skulle
följa, när han färdades till sina skepp. Så snart Helge tågade
fram, skulle berserkame öfverfalla honom och hans män.
Adils ville äfven skicka folk, som skulle falla Helge i ryggen,
så att han ej skulle kunna undkomma.
Kung Helge, som icke anade något svek, satt emellertid
i fred och ro vid gästabudet, glammande med drottningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
