Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Nästa morgon börjades en hård lek. Svipdag förde att svärd
med kraft, och inom kort hade han fält fyra af berserkarne.
Adils blef då rädd för hans styrka och sade: »Detta skall
du dyrt umgälla». Han tillsade därpå sina män att gripa och
döda Svipdag.
Drottning Yrsa, som åsett striden, trädde då fram och
bjöd Svipdag hjälp af sitt folk, i det hon sade till kungen:
»Sen I icke att det är långt mera mod hos denne man ensam
är hos alla edra berserkar tillsammans».
Kungen fann då för godt att bjuda fred och antaga
Svipdag till sin man. Svipdag satte sig nu, på drottningens
inrådan, längst fram i salen närmast kungen, till stor harm och
smälek för berserkarne, hvilka därefter drogo bort från
konungens hof och började plundra och härja i kung Adils rike hvar
de kunde komma åt.
Allt detta skedde likväl med Adils vetskap.
Nu uppmanade Adils Svipdag att i spetsen för en här
värna riket och förjaga de forne berserkarne. Själf löfvade
konungen att i spetsen för en annan här hålla sig beredd att
komma Svipdag till hjälp, om detta skulle behöfvas.
Svipdag tågade med en välrustad här mot berserkarne,
hvilka likväl samlat en vida större. Striden blef därför hård
och oviss, men konungen, som låg dold i en skog strax intill
stridsplatsen, kom ej Svipdag till hjälp.
Svipdags bröder, som på uppmaning af sin fader, hvilken
drömt att hans son ej långt hemifrån utkämpade en sv&r strid,
hade samlat en skara tappre män, kommo nu med undsättning.
Svipdag blef segrare och alla berserkarne nedhöggos.
Nu framkom Adils och prisade både Svipdag och hans
bröder för deras mod, men Svipdag harmades djupt öfver
konungens svekfullhet.
I striden hade han erhållit svåra sår och måste ligga en
tid. Yrsa, som var mycket läkekunnig, vårdade honom
omsorgsfullt.
Så fort Svipdag åter kunde föra vapen, trädde han inför
Adils, sägande: »Nu vilja jag och mina bröder draga till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
