Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
vågade försöka att döda det. »Ringa månde kung Rolfs inan
vara, då ett sådant odjur fritt får härja i landet», sade Bodvar:
Nu är julafton inne. Konungen lyste fred i salen och
bjöd att ingen af hans män finge bege sig ut och våga sitt
lif för odjuret, med hans kreatur och ägodelar fick det gå’hur
som helst, sina män ville han behålla. Alla löfvade att göra
som kungen bjöd.
Men när natten kom och dagens fest var slut, sadé
Bodvar till Hot, att de skulle draga ut för att dräpa odjuret Hot
blef så rädd att Bodvar måste bära honom med sig. Väl
utkomna fingo de snart syn på odjuret, som kom rusande emot
dem, och Hot skrek högt af rädsla. Bodvar kastade då ned
Hot på marken, där han blef liggande, ty han vågade ické
ensam vända tillbaka hem. Bodvar gick djärft framåt, grep
stadigt om fästet på sitt svärd för att draga ut det och döda
djuret. Men han ryckte förgäfves: svärdet satt fast. Ännu
en gång grep han om svärdfästet och ryckte till med hela sin
styrka. Svärdet flög ut och han stack det till hela déss
längd i odjurets bröst. Djuret föll dödt till marken.
Nu hämtade Bodvar den nästan dödsskrämde Hot, tog
honom med till det fällda djuret och gaf honom att dricka af
dess blod. Äfven ett stycke af dess hjärta gaf han Hot att
äta. Härefter började Bodvar brottas med Hot, men Hot
kunde ej fällas. »Nu är du stark nog», sade Bodvar, »och
jag hoppas du icke vidare rädes för kungens män».
»Nej, icke ens för dig», svarade Hot.
»Låt oss nu taga djuret och resa det upp, så att det ser
ut som det skulle vara lefvande», sade Bodvar, »och nämn
icke för någon hvad som skett.» De gjorde så och gingo
därefter tillbaka till kungsgården.
När kung Rolf sedan sporde om någon sett det fruktade
odjuret, svarade alla nej. Han lät då höra efter om alla hans
hjordar funnos i behåll. Icke ett enda kreatur fattades. Detta
förvånade alla. Kungen skickade då ut spejaré för ått spana’
efter djuret. Länge dröjde det icke innan dessa kommo
förskräckta tillbaka och berättade, att de i en nära liggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
