- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
51

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

Sinfjötles ansikte och ej en klagan kom öfver hans läppar. Då
hon märkte detta, slet hon af honom skjortan, så att skinnet
följde med, och frågade om ej detta gjorde mycket ondt.

»Ringa aktar en Völsung sådan smärta», sade Sinfjötle.

Nu kände Signe sig nöjd.

När Sinfjötle kom till Sigmund, blef han liksom de båda
andra satt att älta degen medan Sigmund hämtade bränsle.
När Sigmund kom tillbaka, var brödet redan bakadt. Då
Sigmund sporde, om han ej funnit något i mjölet, svarade
Sinfjötle, att han visserligen tyckte att det var något lefvande
däri, men att han ej fäste sig därvid. »Här är litet utaf den
degen», sade han och framvisade ett stycke.

Då log Sigmund och sade: »Af det brödet får du icke
äta, ty det är den värsta etterorm i det».

Sigmund själf kunde icke skadas af etter, icke ens om
han drack det; Sinfjötle tålde väl vid att komma i beröring
med etter utvändigt, men ej att äta eller dricka det.

Sigmund och Sinfjötle drogo sedan ut för att pröfva sina
krafter. Komna ett stycke hemifrån, påträffade de i en
jordkula tvenne män som sofvo. De hade tjocka guldringar om
armarna, och på väggarna voro tvenne ulfhamnar upphängda.
Männen voro förhäxade kungasöner, hvilka hvar tionde natt
fingo lämna sina ulfhamnar.

Sigmund och Sinfjötle iklädde sig nu dessa hamnar och
gingo åt hvar sitt håll, efter att ha kommit öfverens om att
låta höra ulfvalåten, så snart de blefvo anfallna af flere än
sju män. på en gång. Sinfjötle blef anfallen af elfva män, men
dräpte dem alla utan att ha kallat Sigmund till hjälp. När
de sedan möttes, förebrådde Sigmund honom hans öfverdåd,
men Sinfjötle svarade: »föga lönt är att kalla hjälp för att
döda elfva män». Sedan följdes de åt hem till sin jordkula
och dröjde där tills den tionde dagen, då de kunde befria sig
från ulfhamnarna, hvilka de önskade att aldrig mera få på sig.

Sinfjötle påminde nu Sigmund om hämnden på Siggeir, och
då Sigmund, som allt jämt trodde Sinfjötle vara Siggeirs son,
hade pröfvat honom nog, tog han honom med till Siggeirs gård.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free