- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
52

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

De gingo in i förstugan och dolde sig bakom ett mjödkar.
Här blefvo de likväl upptäckta af kungens och drottningens
små barn, som lekte med guldringar på golfvet. Då en af
ringarna rullade ända bort till mjödkaret och gossen sprang
efter den, fick han se de bistra männen och skyndade
förskräckt in i salen samt berättade härom för sin far.

Kungen, som anade att något svek var på färde, befallde
genast sitt folk att gripa männen. Nu uppstod en hård kamp,
männen försvarade sig med otrolig styrka och många af kung
Siggeirs tappraste kämpar fingo bita i gräset. Slutligen blefvo
de dock öfvermannade och slagna i bojor. Så fingo de sitta
öfver natten.

Den grymme kungen, som ej med ens ville låta döda de
för honom okända männen, lät dagen efter uppkasta en hög
att sätta dem i. Men på det de icke skulle få vara
tillsammans, restes en stor flat sten på kant i högen och på hvar
sin sida om denna sten sattes nu Sigmund och Sinfjötle;
därefter öfvertäcktes högen med torf. Men innan detta var skedt,
kom Signe till högen och inkastade dit en knippa halm.

Vid nattens inbrott löste Sinfjötle upp halmknippan och
fann däruti ett stort stycke fläsk. Han sade då till Sigmund:
»Ej lär det komma att fattas oss mat på länge: här har
drottningen gifvit oss ett stort stycke fläsk». Men när han
kände efter än vidare, fann han i fläsket ett svärd instucket.
Detta var Odins gåfva, Sigmunds eget präktiga svärd, och glad.
i hågen högg Sinfjötle svärdet rätt igenom stenhällen, som
skilde honom från Sigmund, och kvad:

»Med klingan klyfves
fasta klippan
af Sigmund starke
och Sinfjötle.»

Därefter afhöggo de bojorna och vräkte undan jordhögen.
Sigmund och Sinfjötle vordo sålunda fria.

Nu drogo de genast i den tysta mörka natten till kung
Siggeirs borg, där alla lågo i djup sömn. De antände borgen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free