Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
för salens port hviskade korp till korp: »Nu äro fredens dagar
slut, den väldige med skarpa ögon är vår och ulfvars vän».
Från stridens larm skyndade Sigmund hem, gick till
sonens bädd med den trolldomsskyddande löken, för att
af-värja det onda som i kommande dagar skulle träffa sonen.
Han gaf honom namnet Helge samt i namngåfva fem gårdar
och därtill ett kostbart, runprydt svärd.
Helge växte upp till en skön yngling, blef högsinnad,
vän-säll och slösande gifmild samt den främste i alla idrotter.
Knappt femton år gammal gick han redan i strid med en
väldig här mot Yölsungaättens fiende, den mäktige kung Hunding.
Härd blef kampen, men för Helges svärd föll kung Hunding
och med honom nästan hela hans här. Helge blef nu kallad
»Hundingsbane.»
Men Hundings söner, de djärfva och pröfvade kämparne,
kräfde af Helge skatter och guld till böter för dråpet på fadern.
Böter gaf Helge dock icke, utan stämde i stället Hundings
stolta söner till strids vid Lågefjällen, då de med svärd fingo
taga sig hämnd. Där möttes furstarne med sina kämpaskaror
och drabbade hårdt tillsammans. Svärden blixtrade, sköldar
klöfvos och brynjor brusto, men tvärt igenom fiendehären slog
sig Helge fram till kungasönernas hufvudmärke, fällde i kamp
Hundings söner och tillintetgjorde nästan hela hans ätt. Nu
hade Helge vunnit sitt kämparykte.
När Helge drog från striden, såg han ett flammande sken
bryta fram ur Lågefjällen och ur skenet sprängde en lysande
skara af högresta, sköna valkyrior, med glänsande hjälmar,
blod-bestänkta brynjor och med spjut, som blixtrade likt solens strålar.
Helge sporde de framilande valkyriorna, om de vågade följa
honom och hans kämpar hem och dricka kraft ur mjödfyllda horn.
Då svarade från sin höge gångare den skönaste bland
dem alla, Högnes dotter Sigrun: »Annat ha vi att göra än
att i ro glamma med kämpar och dricka skummande mjöd.
Min fader har fäst mig vid Hödbrodd, Granmars dådlöse son,
och snart kommer fursten och hämtar sitt rof, om ej du, Helge,
stämmer honom till strid och för mig bort».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
