- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
59

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

59

och genomborrade den intet anande Helge med spjutet. Men
knappt var dådet fullbordadt, innan Dag kände en bitter ånger
öfver sveket. Han red då till Sigrun och sade: »Tungt är
mig att mäla, syster, hvad som nu har skett. Sorg bringar
jag dig, men höge gudar förde med makt min hand. Med
Odins spjut har jag genomborrat den ädlaste bland furstar».

Utom sig utbrast Sigrun: »öfver dig må alla eder komma,
dem du svurit Helge! Ej gånge ditt skepp, om än medvind

det har! Stilla stånde din häst, om du vill fienden fly! Ej

bite ditt svärd förrän det skall din egen bane varda! En

varg du varde och irre fredlös i villande skog! Ej föda du

finne, utom när lik du sliter!»

Förskräckt utropade Dag: »Du rasar, syster, i vanvetts
yra, då så du manar ondt åt din ende broder. Odins är
skulden, hans som burit fejdrunor mellan oss. Bot bjuder jag dig,
syster, i glänsande ringar och präktiga gårdar. Tag halfva
mitt rike i bot för din och dina söners sorg».

Sigrun sade: »Osäll sitter jag ensam på Säfvafjället, om ej
ädle kungen ilar på vingsnabb fåle i sin drottnings famn. Så slog
Helge sina fiender med skräck, som villande getter förfäras för
roflystne vargen och af fruktan fly utför fjällens branter. Så stod
Helge öfver alla furstar, som härliga asken öfver Valhalls sal».

Nu uppkastades hög öfver Helge, men i Valhall bjöd
honom Odin att jämte sig härska öfver höga enhärjar. Där
mötte han Hunding och sade till honon: »Du, Hunding, skall
bära fotbad åt hvarje kämpe, tända elden, binda hundarna,
vakta hästarna och ge svinen föda, förrän du går till hvila!»

En afton gick Sigruns tärna utmed Helges grafhög; då
" såg hon Helge jämte många män komma ridande till högen.

Tärnan sade: »Är det ett bländverk, som sväfvar för min
syn, eller stundar Ragnarök? Hvart rida de döde, som sporra
hästarna? Får höfdingen vända åter till sörjande maka?»

Helge svarade: »Ej är det ett bländverk, som sväfvar för
din syn, ej stundar tidernas slut. Fast vi sporra våra hästar,
får ej höfdingen vända åter till hemmets härd».

Tärnan gick då hem till Sigrun och sade: »Gå, Sigrun

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free