Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
»Nu måste jag rida
rodnande vägar,
på bleka springarn
spränga genom rymden.
Jag skall vara väster
om vindhjälmens bro,
innan salens hane
segerhjältarne väcker.»
Helge red nu med sitt följe bort, och Sigrun med sina
tärnor återvände hem. Kvällen därpå lät Sigrun en af tär-
norna hålla vakt vid högen, men då skymningen föll på och
Sigrun kom, sade tärnan:
»Väl hade Sigmunds ättling kommit nu från Odins salar,
om han tänkte komma. När örnarna somnat på askens gre-
nar och allt folket dragit till drömmarnas ting, då är hoppet
ute. Gå ej ensam, o Sköldungadis, till de dödas hus, mer
förmå deras vålnader under nattens mörker än vid dagens ljus».
Sigrun dog snart af sorg. Men det troddes att både hon
och Helge blefvo födda på nytt. Då var hon valkyrian Kåra
Halfdansdotter och han Helge Haddingeskate.
IV.
Sigmunds vidare öden och död.
Qedan Sigmund förskjutit Borghild och hon dött af sorg,
drog han vida omkring på vikingatåg. Härunder sporde
han att kung Eilimes dotter, Hjördis, skulle vara mäkta fager
och klok, och han beslöt draga till hennes fader och begära
henne till maka.
Bud sändes till kung Eilime, som bad Sigmund vara
välkommen att som vän gästa hans hof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
