Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
öfverst, spejande åt alla sidor. Jättestor, med skräckhjälm
på hufvudet och sprutande etter vidt omkring, var han gräslig
att skåda, och ingen vågade komma i närheten af odjuret.
När han kröp till vattnet för att dricka, dånade det och
hela jorden skalf, och både människor och djur flydde långt
därifrån. På detta sätt fick den till orm förvandlade Fafner
ensam njuta af sitt älskade guld.
Ormen begynte just krypa ned till vattnet, när Sigurd
varsnade honom, och dånet och jordskalfvet voro fasaväckande,
men Sigurd kände ingen bäfvan. Han ilade förut en annan
väg och gräfde en grop, stor nog att dölja sig i, och just som
ormen ringlade sig öfver den, rände han svärdet Gram ända
till fästet in i Fafners hjärta. Därpå ryckte han genast till
sig svärdet och sprang upp ur gropen. Men ormens blod
stänkte dock Sigurd upp öfver armarna.
När ormen kände att han fått banesåret, slog han med
hufvud och stjärt, så att dånet hördes vida omkring. Fafner
såg sig om, varsnade Sigurd och sporde:
»Hvad är ditt namn,
du djärfve,
som med svärd
mig stungit?
Hvem var din fader?
Hvem har dig
till världen burit?»
Sigurd svarade: »Kr ond j ur heter jag! Moder- och
faderlös köm jag till världen! Ensam går jag min bana fram!»
Sigurd ville ej säga sitt namn, ty om en döende utropade
ve öfver sin baneman och nämnde hans namn, bragte det
olycka och fördärf öfver honom.
Fafner sade då:
»Lögn du bär mig
på min banedag,
om ditt namn
du mig ej nämner.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
