- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
91

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91

Hon ristade varningsrunor på en kafvel och tog en guldring,
om hvilken hon knöt ett varghår, och så bad hon Vinge lämna
detta till hennes bröder.

Vinge läste dock runorna under vägen, skrapade ut dem
och ristade dit andra, hvari bröderna uppmanades att skynda
till Atles borg och få röna hans vänskap.

Vid framkomsten till gjukungames borg blef Atles män
väl mottagna och ett präktigt dryckesgille tillreddes, hvarvid

vin dracks ur gyllene bägare.

Vinge framförde sitt ärende till bröderna och inbjöd dem
att gästa kung Atle, samt frambar alla de gåfvor kungen sändt
dem och tilläde, att Atle ville lämna dem en stor del af riket
att styra.

Gunnar sade då till sin broder: »Huru månne jag skall
fatta detta? Atle sänder oss guld och skatter, dock bör han
väl veta att vi äga Fafners skatt, och att ingen i världen kan
mäta sig med oss, som hafva hela kamrar fyllda med guld,
kostbara smycken, brynjor, hjälmar och vapen af guld.

Högne svarade: »Svek månde ligga under detta. Det är ej
rådligt vi fara att gästa honom. Hvad som synts mig underligt

är, att en af de guldringar han sändt var omknuten med ett

varghår. Det månde Gudrun hafva gjort för att varna oss.»

Vinge framlämnade äfven runorna, hvilka han sade Gudrun
själf ristat.

Dryckesgillet fortsattes till långt in på natten och genom
Vinges förespeglingar om att Gunnar skulle få stor andel i
Atles rike, lyckades han förmå Gunnar att lofva komma.

Gunnar omtalade sitt löfte för Högne, som sade sig väl
kunna följa honom, ehuru han vore föga böjd för färden.

Under tiden hade Högnes maka läst Gudruns runor och
funnit att de första blifvit utskrapade och ersatta af andra.
Hon varnade sin make och bad honom afstå från färden,
emedan hon haft drömmar som bådade olycka.

Äfven Gunnars maka bad på det bevekligaste att
bröderna skulle stanna hemma, ty äfven hon hade haft
olycksbådande drömmar. Men fåfängt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free