- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
103

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

af femton svenner och femton tärnor, drogo från gård till

gård, och öfver allt mottogos de med stor ära.

En gång befann hon sig i närheten af Berurjoder, och
Ingjald ville inbjuda henne till gille. Tidigt en morgon
tillsade han därför Odd och Asmund att de skulle gå till Heid
och bedja henne till gästabud.

Odd svarade: »Dylikt ärende vill jag ej uträtta åt dig,
men hvart du eljest vill sända mig går jag med glädje».

»Då skall du, Asmund, gå ensam, ty dig råder jag väl
ännu öfver», sade Ingjald. Asmund gick för att framföra
inbjudningen. Heid upptog det väl, sägande att hon skulle
komma, och fram mot aftonen anlände hon äfven med hela
sitt följe. Ingjald gick henne till mötes och ledsagade henne
in i salen, hvarest ett präktigt gille var tillredt. Men Odd
deltog ej ens i det, ty han sade sig ej vilja se spåkvinnan.

Om natten skulle det blifva stor sejd, och sedan alla gått
till hvila, begynte Heid och hennes följe att anordna den.
Sedan Ingjald om morgonen talat vid henne och hört att hon
under natten fått veta allas öden, tillsade han allt sitt folk
att intaga sina platser och så i tur och ordning gå fram för

att få veta sitt öde.

Först gick Ingjald själf; honom lofvades stor ära, hög
ålder och god årsväxt. Därefter kom Asmund; till honom
sade valan: »Du skall fara vida omkring i världen. Ej skall

din lefnad blifva lång, men mycken ära skall du skörda och

af alla skall du anses för en tapper man». Asmund gick därpå
åter till sin plats. Sedan de varit framme, sporde Heid, om
alla nu fått sina öden förutsagda.

»Ja, så vidt jag vet», svarade Ingjald.

Men då fick hon se något som rörde sig bakom en stor
djurhud och sade: »Hvad månde det vara-som rör sig där
längst bort i salen under djurhuden?»

Odd, som legat gömd där, kastade då af sig djurhuden
och sade vredgad: »Det är en människa och därtill en som
fordrar att du ögonblickligen, tiger med dina dumma spådomar,
annars skall jag veta tysta munnen på dig med denna käpp».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free