- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
106

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

Bjarmaland, »och nu vill jag fråga dem, om de vilja taga
Asmund och mig med».

Grim var visserligen ej så alldeles nöjd med att Odd genast
ville draga bort, men följde det oaktadt med honom ned till
motsatta sidan af ön, hvarest de redan segelfärdiga skeppen lågo.
Fränderna blefvo mycket glada öfver mötet, men när Odd
frågade om han fick följa med, svarade både Gudmund och Sigurd
att de nu hade sina skepp segelfärdiga och ingalunda ville
uppskjuta sin affärd, men till sommaren kunde man ju tänka på det.

Odd svarade: »Till sommaren ämnar jag blifva min egen
herre och ämnar ej vidare bedja eder om lof att följa med».

Därpå återvände Odd med sin fader hem, och så väl Grim
som Loptöna sökte på allt sätt ära Odd under dennes vistelse
i hemmet.

Under tiden lågo Gudmund och Sigurd med sina skepp i
viken, bidande på vind. I två månader hade de förgäfves
väntat därpå. En natt jämrade sig Gudmund högt i sömnen
och mot morgonen ville hans män väcka honom, men Sigurd,
som såg att han drömde, sade: »Låt honom drömma sin dröm
till slut, så förtäljer han oss den».

När Gudmund slutligen vaknade, sade Sigurd: »Hvad
drömde du, frände, efter du jämrade dig så högt?»

»Jag drömde», sade Gudmund, »att vi lågo här vid ön
med tvenne skepp och att en stor hvit björn låg i ring rundt
kring hela ön Rafnista och just midt på våra skepp möttes
hufvud och svans. Det var ett så fasaväckande djur, att jag
aldrig sett dess make. Alla håren stodo rätt upp som borst
och det tycktes mig att besten ville springa upp för att sänka
våra skepp i djupet.»

»Det är tydligt», sade Sigurd, »att den hvita björnen är
vår frände Odds fylgia och att hon nu vredgas på oss. Jag
tror ej vi få medvind förrän vi bedja Odd följa med. Vi
skola i all vänlighet uppsöka honom och bedja honom därom.»

»Men om han det oaktadt ej följer med», sade Gudmund.

»Då må vi hellre bjuda honom vårt ena skepp och se om
han ej då blidkas», svarade Sigurd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free