- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
111

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

111

des en ännu starkare och så en tredje, som vida öfvergick de
andra och som gaf genljud rundt omkring.

»Hvad tror du, frände Odd, att detta skall betyda?» sporde
Gudmund.

»Jag har hört», svarade Odd, »att när tvenne vindar mötas
uppe i rymden, så blir det väldigt gny, och nu må vi för visso
bereda oss på oväder och svår storm. Finnarne hafva nog
uppväckt svårt väder mot oss, af hämnd mot er, som
plundrade dem.»

De ordnade nu sina skepp på bästa sätt för att kunna
motstå stormen, lyfte ankar och styrde till hafs. Men knappt
voro de från land, innan ovädret bröt löst. I tjugu dygn
drefvo de omkring på hafvet, hvarunder alle man hade fullt
upp att göra för att hålla skeppen fria från vatten, så att de
ej skulle sjunka.

Slutligen ropade Odd till Gudmund: »Kasta öfver bord
allt gods I röfvat från finnkvinnorna, så kanske stormen
lugnar sig».

»Hvad skall det tjäna till?» frågade Gudmund.

»Låt dem själfva sörja för sitt», svarade Odd.

Därpå kastades bytet, som tagits från finnarna, i sjön och
alltsammans flöt omkring skeppen, tills det hunnit samla sig i
en flock, då det med svindlande fart flög mot land, rätt mot.
vinden. Därefter lade sig stormen. Men då voro alla
männen så utmattade, att de knappt förmådde röra sig. Dimman,
som hela tiden omgifvit dem, skingrades och inom kort sågo
de land, men hade ej en aning om hvarest de befunno sig.

Odd sade: »Det må vara hvilket land som helst, så måste
vi dock söka komma dit för att låta vårt folk hvila ut Efter
mitt förmenande äro vi komna långt åt norden till jätteland».

De lade sina skepp vid stranden, hvarest de funno en
ypperlig hamn och stego i land för att tälta. Sedan föreslog
Odd, att de skulle ro omkring för att undersöka landet.
Ingenstädes funno de några bostäder, men fullt upp af präktiga
betesmarker samt öfverflöd på vildt och fåglar och kring
kusterna summo hvalar och sälar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:53:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norhja/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free