- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
112

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

Odd lät det oaktadt hålla vakt, så väl natt som dag, och
en afdelning, med Odd i spetsen, ströfvade omkring i skogen
för att jaga. Én dag sköt han en väldig björn. Odd lät taga
skinnet af honom och lät äfven hufvudet medfölja. Därpå
spjälkade han ut skinnet, så att han, när han stod bakom det,
kunde skjuta rätt ut igenom björnens uppspärrade gap, hvari
han lagt en stenflisa, på hvilken eld kunde upptändas. Skinnet
uppsattes sedan på en brant klippa med hufvudet vändt inåt
land. De dröjde länge på ön, och under tiden sågo de folk,
ehuru i ringa antal. Af deras storlek kunde Odd lätt fatta,
att de voro resar.

Sent en afton funno de att jättarne i stort antal samlades
ute på ett näs. Odd sade sig vara ytterst ifrig att se hvad
dessa jättar ämnade företaga och föreslog att Asmund och han
skulle taga en båt och ro dit så tyst de kunde för att speja.
De gjorde så och väl framkomna lyfte de upp årorna för att
lyssna. De hörde då en af jättarna säga: »I veten att det
kommit några små ’skäggebarn’ till ön, som jaga och döda
våra djur. Jag kan ej själf döda dem, ty min strid med
broder Bjolve upptar tiden för mig, men den som vill draga bort
och döda dem, erhåller i belöning af mig denna guldring».

Då steg en gammal jättekvinna upp och sade: »Väl,

konung Bode, skola vi utföra ditt påbud, allra helst du
bjuder en så hederlig belöning. Jag skall själf döda krypén».

»Det passar bra, moder Gnejp», sadé konungen. »Men
sen I icke att där äro två af dem i en båt strax nedanom
berget, de hafva säkert lyssnat på vår rådplägning. Nu skall
jag skicka dem en hälsning.»

I det samma kom en stor sten hvinande, men Ödd gjorde
en snabb vändning med båten, så att stenen ej träffade. Strax
efter kom en annan och så en tredje, som var stor som ett
klippblock, och vattnet yrde högt upp kring båten. Nu rodde
de genast hem för ätt omtala jättarnes beslut, men knappt
hemkomna sågo de Gnejp komma springande utför berget
rätt mot deras lägerplats. Hon var stor och hög till växten
och så grym att skåda, att de aldrig tyckt sig se farligare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free