Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Först seglade han till Gardarike, hvarest han ble! högt ärad
af konungen, och så till Gottland. Där mötte han den berömde
vikingen Sävid, en jättestor kämpe, som hela sitt lif legat ute i
hämad. Sävid hade femtiofem skepp, Odd endast fio. Sävid
anföll med hela sin flotta, och vid kvällens inbrott voro Odds män
fallna, endast han själf kvarstod på höfdingaskeppet. * Odd
hoppade då öfver bord och sökte rädda sig i land med simning.
Men en af Sävids män varsnade honom och slungade ett kastspjut
efter honom. Spjutet träffade Odd i benet och sårade honom illa.
Då kom han ihåg att silkesskjortan ej kunde värna
honom, om han tog till flykten, och genast återvände han till
skeppen. Så snart vikingarne sågo honom, blef han genast
tillfångatagen och lagd i starka bojor; händerna bundos med
en bågsträng och trettiosex man sattes att,hålla vakt. Alla
öfriga gingo i land för att sofva.
När hela hären somnat, Sade Odd till sina väktare: »Det
är dock uselt ätt vi ej hafva något att fördrifva tiden med.
Kunnen I ej föreslå något eller skall jag göra det?» .
»Det må du göra, ty detta var klokt taladt af dig», sade
vakten.
Då började Odd kväda den ena sången efter den andra,
prisande sina bragder. Slutligen voro alla männen insomnade;
då släpade sig Odd efter en yxa och lyckades efter stora
ansträngningar skära af bågsträngen. Så fort han väl fått
händerna fria föllo snart de andra bojorna. Så tog han fatt i sin
båge och gick i land. Men om morgonen, när Sävid med sina
män kom för att döda Odd, var denne sin kos och hela
vakten försänkt i djup sömn.
Sävid dröjde kvar ännu några dagar och sof alltid i sitt
tält, som var uppslaget på stranden. En natt, när alla sofvo,
smög sig Odd fram och högg omkull tältet. När männen
yrvakna sökte värja sig, blefvo de jämte Sävid dödade. Sedan
tillfrågade Odd de öfriga af Sävids män om de ville taga
honom till höfding, och alla svarade med glädje ja därtill. Så
foro de vida omkring, men Odd gästade ofta om vintrarna den
gamle Sveakungen Ane, för hvilken han hyste stor vänskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
