Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återvände han till fots, ensam och arm, med endast sitt pilkoger,
sin båge och några få guldsmycken. Så kom han till Ungara-land.
Där härskade tvenne unga konungar, Wilhelm och Knut,
hvilka nyligen tagit riket i arf efter sin fader. Men Wilhelm ville
ensam råda för riket, och Knut måste taga till flykten. Hän
be-gynte dock genast samla folk för att angripa brodern. Odd
tillbjöd Knut sina tjänster, och då han sagt sitt namn, sporde
denne, om det var den Odd, som för flere år sedan varit i
Bjarmaland. När Odd sade sig vara densamme, hälsades han
välkommen af Knut, som bad honom blifva höfding för hela
hären. Mycket folk strömmade till och inom kort återvände Knut
med en stor här för att återkräfva sitt fädernearf af Wilhelm.
Odd sade: »Innan vi börja striden, skola vi först skicka
en hälsning till kung Wilhelm och bjuda fred, mot det han
gifver dig halfva riket».
»Detta uppdrag må du själf framföra», sade Knut. Odd
drog då till kung Wilhelms hof och framförde sitt ärende.
Men på inga villkor ville Wilhelm dela riket med Knut; denne
skulle få fred och återvända till hofvet, om han ville. Med
detta besked lämnade Odd hofvet. De båda härarne tågade
så mot hvarandra och det blef en väldig strid. Odd banade
sig väg rätt igenom fiendens led fram till kung Wilhelms
sköldborg och genomborrade kungen med sitt svärd.
Då uppgåfvo Knuts män ett jublande segerskri och kungen
lät blåsa i fredslur, till tecken att striden skulle upphöra.
Därpå korades Knut till konung och alla svuro honom
trohetsed. Odd blef högeligen ärad af kungen, som bad honom
utvälja sig hvad helst han ville af krigsbytet.
Odd stannade så några år hos Knut, men snart tröttnade
han på detta dådlösa lif och längtade å nyo ut i världen.
Kungen erbjöd honom manskap och mycket gods, men Odd
afslog båda delarna, och lika ensam som han kommit till
Ungara-länd drog han bort därifrån.
Därefter genomvandrade han många land och stora
skogar. Slutligen kom han till Hunaland. I en stor skog såg
han en liten stuga. Där beslöt han att hvila ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
