- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
146

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

De gjorde så och Odd gick upp, följd af sina män.
Länge ströfrade han omkring, visade dem hvar boningshuset
stått, hvar skjutbanan och badstället varit och hvarest alla
gamla lekplatser funnos.

Mycket var nu förändradt. Där det fordom varit
präktiga, grönskande slätter, fanns nu bara ödemarker, och af
boningshuset 3yntes ej ett spår.

Slutligen sade Odd: »Låtom oss nu segla hem. Valans
spådom tyckes jag hafva undgått och ej var det ödets beslut
att jag skulle brännas på Berurjoder».

Alla begåfvo sig ned mot stranden, men bäst de gingo
raskt framåt snafvade Odd mot något hårdt.

»Hvad månne det kan vara», sade han och petade med
lansen i jorden. Då blef ett hästhufvud synligt, och fram ur
detta ringlade sig en orm, som högg Odd i foten. Såret
svullnade och blef allt svårare och svårare. Då sade Odd:

»Sitt öde undgår ingen. Jag vet nu att döden nalkas
jag vill kväda en afskedssåéfi som I skolen bringa
ä|l|g|i^ötoing i Hunaland. I skolen iiirista den på runtaflor
oélf^äi^förvara den.»

Odd kvad därpå ett härligt drapa, hvari han omtalade
alla sina bragder och alla sina märkliga färder. När slutet
på sången närmade sig, var Odd nära döden, och så fort han
ändat sin sång dog han.

Han hade tillsagt sina män att de skulle bränna och
hög-lägga honom på Berurjoder och som minnesmärke uppställa
en väldig stensättning, hvilket de ock gjorde.

Därefter återvände männen till Hunaland och framförde
Odds afskedssång till Silkessif, som väl blef sorgsen öfver sin
makes död, men sade att budskapet ej kom oväntadt, ty hon
hade anat att han aldrig mera skulle återkomma, utan endast
rest hem för att hvila i fädernejorden.

Silkessif styrde sedan riket i samråd med sina sönér, som
alla voro tappra och ädla män.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free