Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
af honom för denna skymf». De sände ånyo Hilding för att
: framföra sin fordran, att Fritiof skulle segla till jarl Angantyr
på Orkneyöarna och uttaga den skatt han allt sedan kung
Beles död nekat att betala.
Fritiof sade sig vilja fara, dock endast för den vänskap
som rådt mellan kung Bele och hans fader. Som han väl
visste att bröderna ej voro att lita på, fordrade han fred för
allt sitt gods medan han var borta. Detta lofvades och löftet
bekräftades med eder.
Ellida sattes i sjön och Fritiof, Björn, Asmund och många
andra tappre kämpar stego ombord. Knappt hade Fritiof
lämnat landet, innan bröderna bröto sina eder samt plundrade och
brände Framnäs. Dessutom sökte Helge, som utöfvade onda
trollkonster, att i samråd med några völfvor uppväcka så stark
storm att Fritiof med alla sina män skulle förgås.
Völfvorna uppväckte svår storm, snöyra och köld. Knappt
hade Fritiof hunnit ul ur fjorden, innan den ena hvitfradgiga
vågen efter den andra slog mot Ellidas järnbeslagna bog, och
själf ve Fritiof, den modigaste bland hjältar, sade dystert: »Vi
tyckas få gästa den falska Rans salar; låtom oss dela denna
ring, så att vi hafva gåfvor att bjuda Ägirs maka». Därpå
sönderhögg han den ring Ingeborg gifvit honom och utdelade
styckena till sina män.
Stormen tilltog. Snö och yrande skum hvirflade kring
skeppet, åtta man spolades öfver bord och alla arbetade med
att ösa ut vatten, så att Ellida ej skulle gå till botten. Då
utbrast Björn: »Helt visst vållar oss Helge med sina onda
trollkonster denna storm 1» Fritiof gick själf upp i masten för
att speja utåt sjön och fick då se en väldig, blåskimrande
hval, på hvars rygg tvenne trollkvinnor sutto. Hvalen sam
intill skeppet och sökte välta omkull det.
Fritiof ropade genast till Ellida, som förstod människors
tal: »Rid upp, min trogna Ellida, och klyf det onda trolletI»
Själf tog han en väldig jämstör och slungade mot den andra
völfvan. De båda trollkvinnorna fingo så sin bane. Men
hvalen sjönk i djupet och syntes ej mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
