- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
161

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

161

När Angantyr och dennes bröder fingo se Starkader, kom
berserkaraseriet på dem och de tjöto likt ilskna hundar, men
Starkader utmanade till kamp så många som vågade möta honom.

Därefter firades Helges och Helgas bröllop. Starkader
höll själf vakt utanför deras dörr hela natten; svärdet hade
han satt tvärs öfver dörren som bom.

Tidigt om morgonen skulle striden stå.

Framkommen till mötesplatsen satte Starkader sig på en
kulle midt i skarpaste blåsten, i snö ända upp till axlarna,
och aftog helt lugnt sin kappa, som om det varit mildaste
vårväder. Under det Starkader hvilade sig, anlände bröderna.
De togo plats i lä nedanom kullen och uppgjorde genast en
eld för att värma sig, medan de väntade. En af dem gick
upp för att se, om Starkader vore kommen, och när han fick
se den gamle kämpen sitta där utan kappa i snö upp till
axlarna, midt i skarpaste blåsten, blef han mycket förundrad.

Bröderna gingo nu att möta Starkader och sporde, om
han ville strida med en och en i taget, eller om de alla skulle
anfalla honom på en gång?

»När jag anfalles af en flock arga hundar, slår jag helst
i hela hopen», svarade Starkader.

Alla nio rusade då under höga skrin mot Starkader, och
han fällde sex af dem till marken, utan att själf blifva sårad.
Med de tre sista fick han en hård kamp; dock föllo äfven de.
Men Starkader hade då själf erhållit sjutton svåra sår, bland
dem ett i magen, så att inälfvorna föllo ut.

Utmattad släpade han sig bort till en sten, mot hvilken
han stödde sig så tungt, att märken efter hans jättestora kropp
kunde ses århundraden därefter. Sedan han suttit en stund,
kom händelsevis en bonde körande. Starkader bad att få
åka med honom fram till kungsgården, och sedan han först
bundit om sin mage med starka vidjor, tog han plats i
vagnen, och i åkelön fick bonden hans dyrbara pälskappa. »Jag
har föga bruk för dylik grannlåt», sade den gamle kämpen.

Efter väl förrättadt värf återvände Starkader till Sverige,
men ännu en gång sökte han därefter förmå den veklige kung

Dalström, Nordiska hjältesagor. 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free