- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
162

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

Ingiid att hämnas sin faders död, och ej lefva i fred och
vänskap med dennes mördare.

Med en säck kol på ryggen och iklädd en usel dräkt
vandrade Starkader till Danmark, och när någon sporde
honom hvad kolen skulle vara till, svarade han: »Med dessa
kol skall jag söka få kung Ingilds samvete att glöda».

När Starkader kom fram till konungabdrgen, steg han in
i salen, där han intog sin vanliga plats längst fram bredvid
kungssätet. Kungen var ej hemma, när hans gamle
fosterfader kom, och drottningen, som ej kände igen honom i hans
tiggarlika dräkt, tillsade honom strängt att taga plats längst
ner vid dörren, på det han ej skulle smutsa ned de dyrbara
bänkbonadernä.

Starkader reste sig då upp och gick ned till främlings*
bänken. Men så vredgad vår han öfver denna skymf, att han
satte sig ned med sådan fart, att hela huset skalf, när han
stödde ryggen mot väggen.

När Ingiid hemkom från jakten, betraktade han förundrad
den väldige kämpen, som ej visade konungen några
ärebe-tygelser, ja, ej ens hälsade honom i hans egen sal. Mén
sedan igenkände han, trots den usla dräkten, sin fosterfader, och
bad genast drottningen söka blidka den gamles vredgade
sinne. Men alla hennes bemödanden voro fåfänga. Kungen
anvisade Starkader plats närmast sig själf, men när
aftonmåltiden skulle intagås, vägrade Starkader att smaka en enda af
de fina rätter, som framburos, utan åt bara rökt och salt kött,
och ej heller ville han tömma en enda bägare mjöd.

Drottningen sökte på alla sätt mildra hans vrede, men
den endast ökades af hennes bemödanden. Hon räckte
honom slutligen en dyrbar armring, som hön själf burit.

Mén Starkader svarade: »Slik gåfva visar méra förakt
än. hédér och föga passar dylikt kvinnobjéfs till mitt af
svärdshugg fårade anlete», och så kastade han ringen i ansiktet på
dröttniägén.

Allt mer och mer växte hans vréde, när han tänkte på
att håns vän, den gamle kuiig Frode, var ohämnäd och att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free