Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Därefter firade Ragnar och Tora bröllop och han älskade
henne öfvermåttan högt.
Under tiden hade Ragnars fader dött, och sonen tog riket
i arf. Tora följde sin make hem, och de trifdes godt samman.
De hade tvenne söner, Erik och Agnar, hvilka båda växte
upp till stora, berömliga män.
Länge fick dock ej Ragnar njuta af sin lycka, ty Tora
blef sjuk och dog. Häröfver sörjde Ragnar så djupt, att han
ej längre förmådde vara hemma och styra riket, utan lämnade
det åt sina söner, hvilka med hjälp af Ragnars trogna vänner
skulle styra det.
Därpå drog han ånyo ut i härnad för att söka glömma
sin djupa sorg.
III.
Ragnar finner Kraka.
X^n sommar hade Ragnar styrt till Norge, hvarest han hade
både fränder och vänner. Han steg i land i en liten vik.
Strax bredvid låg en gård, kallad Spångarhed.
Han sände sina matsvenner i land att baka. De funno
den lilla gården, som syntes dem lämplig, och de gingo in
för att begära hjälp med bakningen. Där funno de en gammal,
öfver måttan ful gumma. Svennerna frågade, om hon vore
matmor på stället.
»Ja, väl är jag husfru här», svarade hon, »och jag kallas
Grima, ett föga vanligt namn. Men hvad ären I för folk och
hvad är edert ärende?»
»Vi äro Ragnar Lodbroks matsvenner och hafva kommit hit
för att bedja dig om hjälp med vårt brödbak», svarade svennerna.
Grima sade: »Nu äro mina händer styf va och ovana vid
slikt arbete. Men äfven jag har en gång varit ung, fager och
flink i händerna, fast ingen nu kan se det på mig. Jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
