- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
174

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

Men Kraka svarade: »Jag vill ej nu bära kjorteln och
ej heller blifva din maka. Far först dit du äraar dig, och låt
mig vända åter hem. Din hug kan skifta på färden.»

Ragnar var ej nöjd, men Kraka sade farväl och återvände
hem. Ragnar drog ut på härfärd, men så fort han kunde
vände han dock åter till Spångarhed för att hämta sin brud.

Så snart han hade landat, sände han bud till Kraka och
bad henne komma. Hon löfvade att komma, men först den
följande dagen.

Tidigt om morgonen klädde hon sig, gick fram till Åke
och Grima och sporde, om de voro vakna.

De undrade hvad hon ville.

Kraka svarade: »Jag skall nu draga bort. Väl vet jag att
I håfven dräpt min fosterfader Heimer och röfvat hans gods.
Jag vill dock ej göra eder någon skada, ehuru det nu stode
i min makt. Men så mycket vill jag säga, att jag önskar att
hvar dag måtte blifva allt sämre och sämre för eder och den
sista allra värst».

Därpå gick hon och blef väl mottagen af Ragnar, som
strax ville fira bröllop.

Kraka svarade att de ingalunda skulle fira bröllop så
hastigt, ty det vore vida större heder för henne att de drucko
bröllop i Ragnars egen borg, »och», sade hon, »resan skall
gå vida lyckligare för oss, om du aktar min vilja».

Ragnar lät henne råda, men så snart de landat och trädt
in i salén, ville han att bröllopet skulle firas. Åter ville Kraka
uppskjuta det och sade: »Låtom oss först i trenne dagar
offra till gudarne, det skall lända oss och våra barn till fröjd.
En stor olycka kommer annars att drabba oss».

Men nu ville ej Ragnar lyssna till hennes råd, utan ville
själf råda denna gång.

Ragnar och Kraka hade flera söner. Den äldste, Ivar,
med tillnamnet »benlös», var en stor, vacker ungersven, som
dock aldrig kunde gå, emedan han hade brosk i stället for
ben i kroppen. Kraka sade att detta var gudames straff för
att Ragnar ej velat offra till dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free