- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
177

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När han kora hem, välkomnades han med ett stort

gille.

Kraka hälsade Ragnar och sporde om tidender, men
Ragnar sade sig ej hafva några att förtälja. Dessutom vore
han trött efter resan.

»Då skall jag berätta tidender för dig», sade Kraka, »och
väl må det kallas märkliga tidender att en konung, som
tillförene äger en maka, trolofvar sig med en konungadotter.»

»Hvem har sagt dig det?» utbrast Ragnar vred.

Kraka svarade: »Låt du dina män behålla lifvet, ty de
ha intet yppat. Men mina fåglar sutto på kung östens borg’
och sågo din trolofningsfest. De ha förtäljt det för mig. Nu
beder jag dig dock ej äkta kung östens dotter, ty jag är ej
någon ringa mans dotter utan stammar från en ädel hjälteätt.
Vet att den ryktbare Sigurd Fafnersbane är min stamfader,
och till tecken att jag talat sant, skall den son jäg inom kort
föder dig, hafva en orm i sitt öga, och denna orm skall vittna
om min härkomst».

Förundrad sporde Ragnar huru hon kunde vara af så ädel
börd, då han funnit henne i en bondes ringa stuga.

»Jag skall berätta dig min saga», svarade Kraka. »Som
barn fostrades jag hos kung Heimer och kallades Aslög. När
väldiga strider utbrutit mellan mina fränder och min fader
fallit, fruktade min fosterfader för mitt lif. Han gjorde då en
konstrik, förgylld harpa, lade däri guld, smycken och
allehanda dyrbarheter och gömde äfven mig i harpstocken.

Så vandrade han från land till land med sin börda.
Endast i undangömda skogar, vid någon liten enslig skogsbäck
fick jag komma ut för att två mig och fröjda mig åt min
frihet. När jag grät öfver att sitta inne i den mörka
harpstocken, spelade Heimér på harpan och sökte med sånger och
goda ord trösta mig.

. Under våra vandringar hade vi kommit till Norge. Det
var mörkt och kallt ute, och Heimer sökte natthärberge. Han
fann då en liten enslig stuga vid stranden, det var just
Spån-garhed. Vid härden satt en gammal ful käring. Heimer

Dal ström, Nordiska hjältesagor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free