- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
178

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

hälsade ödmjukt öch bad om härberge, men gumman svarade
barskt: »Hvem är du som står där nere vid dörren? Ofta

höra harpan och lättjan till hopa».

Han fick dock taga plats vid elden. Gumman sade sig
heta Grima och omtalade att hennes man, som hette Åke,
var ute i skogen och högg ved.

Grima tittade ofta på främlingen. Hon såg en guldring
glimma på armen och fliken af en kostbår skjorta skymta
fram under den slitna kappan. Hon låtsade dock om intet
utan gaf Heimer litet mat och anvisade honom sofplats i ladan,
»ty inne i stugan lärer du ej kunna sofva för Åkes och mina
trätor», tilläde hon.

Kort efter hemkom Åke. Han började genast träta öfver att
Grima varit så lat, att hon ej ens kokat gröten till kvällsvarden.

Grima bad honom tiga och berättade att det kommit en
främling till dem, som fått natthärberge. Han sade sig vara
en fattig harpspelare, men hon hade sett huru en guldring
blänkte fram under trasorna, harpan var äfven rikt prydd med
guld och en flik kostbart tyg hädje stuckit fram ur den.

»Nu är mitt råd att vi, medan gubben sofver, slå ihjäl
honom och taga hans gods. Vi få då nog af guld och slippa
slita och träla på gamla dagar.»

Åke svarade: »Illa synes det mig vara att svika
sofvande gäst».

Grima sade: »En feg krake är du och föga karl för din
hatt, när aUt tyckes dig för svårt; Jag och främlingen sköla
då i stället döda dig och göra oss glada dagar».

Då blef Åke vred, tog sin yxa, smög ut till ladan, följd:
af Grima, och gaf så den sofvande Heimer banehugget. Därpå
buro de in harpan i stugan, men gubben och gumman kunde .
ej öppna det konstrika låset. Grima fattade yxan och högg
sönder harpstocken. Helt skrämd trädde jag fram ur mitt
gömställe, men ännu mera skrämda blefvo Åke och Grima.

Åke utbrast: »Nu sannas ordstäfvet, att olycka följer den*
som sviker godtrogen gäst. Nu måste vi äfven döda flickan,
annars förråder hon oss».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free