- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
187

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187

Då behängde borgens besättning vallarna med dyrbara
bonader, buro ut vapen och smycken i mängd och sade hånande:
»Vi trodde Ragnar Lodbroks söner om att vara tapprare än
andre män; nu se vi dock att så ej är. I lären, likt alla före
eder, få draga hädan och blifva till spott och spe för oss».

När Ivar hörde detta tal, blef han så utom sig af vrede,
att han värdt sjuk och miste målet. Hela dagen var han
dödssjuk och hären måste dröja för att afvakta utgången. Mot
aftonen värdt han bättre och sade sig vilja rådpläga med sina
bröder samt med härens mest bepröfvade män. Alla
samlades hos honom och Ivar sade: »Vi hafva ännu ett försök

ogjordt. Låtom oss i natt gå till skogen och hugga väldiga
vedknippor; dessa skola vi lägga rundt kring murarne och
tända eld på dem. Jag tror ej att murarna skola kunna
motstå hettan, utan att bli sköra, så att vi lätt kunna få omkull
dem med slungorna. Tälten låta vi stå kvar, ty då anar ej
borgfolket att vi varit borta».

Ivars råd följdes. Ved uppstaplades rundt kring murarna
och antändes.

Dessa kunde ej motstå hettan, utan föllo sönder för
slungorna, och kämparne stormade in, dödade hela besättningen
och bemäktigade sig alla borgens dyrbarheter. Innan Ragnars
söner lämnade stället, brände de ned borgen, så att ej mer
än grundvalarne återstodo af det nyss så stolta Wifilsborg.

Därpå ämnade de draga till Romaborg, ty de hade hört
alt det skulle vara en mycket stor och rik stad. Men på
vägen dit mötte de en gammal, gråhårig man. Han sade sig
vara en stafkarl och hade genomvandrat otaliga länder.

»Då kanske du kan ge oss besked om hvad vi vilja veta?»
sade bröderna.

»Få frågor torde det vara, som jag ej kan svara på»,
sade gubben.

»Säg oss då vägen till Romaborg, ty dit vilja vi fara och
vinna byte.»

»Gärna. Men på det I skolen veta huru långt det är,
skall jag visa eder mina järnskor; dessa äro nu uppnötta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free