- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
195

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

195

Ett stort skepp utrustades på det präktigaste, och en
tapper anförare utsågs. Ingen visste dock hvart kosan skulle
ställas. Slutligen sade Ella att man skulle fara till Ivar
Benlös och hans bröder för att förkunna dem deras faders död.

Denna färd tycktes de flesta så farlig att få hade mod
att följa med. Dock lyckades Ella slutligen få fartyget fullt
bemannadt. Han tillsade sina män att noga gifva akt på
bröderna, när budskapet framfördes.

Därpå afseglade sändebuden, och utan äfventyr nådde de
sitt mål.

Ivar och hans bröder voro nyligen hemkomna från sina
härfärder i söderlanden. Vid framkomsten till sin faders borg
funno de honom ej hemma och nu voro de ifriga att spörja
något om honom. Tiden fördrefvo de med krigiska lekar,
gillen och spel.

En dag, just som de höllo gille, stego Elias män in i
salen och trädde fram till Ivar, som satt i högsätet. De
hälsade honom vördnadsfullt.

De öfriga bröderna voro äfven inne.

Sigurd och Hvitserk spelade bräde, Björn fejade sitt spjut.

Ivar mottog deras hälsning och sporde om namn och ärende.

Sändebuden svarade: »Vi äro från England och hitsända
af kung Ella att förkunna eder faders död».

Hvitserk och Sigurd slutade genast spelet, Björn stödde
sig tungt mot spjutet, men Ivar sporde lugnt huru allt tillgått
och om Ragnar funnit en ärofull död.

Sändebuden omtalade noga allt. Då de kommo till orden,
»grymta skulle grisarne, om de visste gamle galtens kval»,
kramade Björn spjutskaftet så hårdt, att djupa märken syntes
däri, och han skalf så att spjutet bröts af; Hvitserk klämde
en brädspelsbricka så hårdt att blodet sprang ut under
nag-larne, och Sigurd, som hade en knif i handen, emedan han
under talet skrapat naglarne, skar sig i ett finger ända in till
benet, utan att märka det; Ivar förblef lugn. Han sporde ännu
en gång på det noggrannaste om allt; dock skiftade han
oupphörligt färg och var än röd, än hvit, än blå i anletet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free