- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
202

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

Den som såg ut att vara husbonden sade till trälen:
»Hvarför släppte du in den där mannen?»

»Han var så stark, att jag ej kunde stå honom emot»,
svarade trälen.

»Hvad gjorde du med hunden?» sporde husbonden.

»Den slog jag ihjäl, ty ej ville jag han flere gånger
skulle visa slika sällar vägen hit», svarade trälen.

»Bra har du gjort och näppeligen lärer jag kunna löna
dig för din trohet», sade bonden.

Därpå inbars kvällsmaten, men ingen bad kungen dela
måltiden. Han steg dock fram, satte sig ned och började
genast äta, ty han var mycket hungrig. När bonden såg detta,
slutade han äta, drog ned hatten öfver ögonen och satt så
tills kungen slutat, ty han förmådde ej åse all den skada
kungen gjorde på hans mat.

Därpå sade han vresigt: »Bär ut kärlen, ty någon mat
att gömma lärer det väl ej finnas kvar».

Sedan gingo alla till hvila. Kungen gjorde så med, ehuru
ingen inbjudit honom. När han sofvit en stund, väcktes han
af en af kvinnorna, den yngsta och vackraste. Hon frågade
vänligt, om hon kunde vara honom till någon nytta.

»Det gläder mig», sade kungen, »att du vill tala vid mig,
ty här tyckes det mig svårt att vara.»

»Undra inte på det», svarade flickan, »du är den förste
främling, som i vår tid besöker oss, och föga välkommen är
du hos bonden.»

»Det ser jag väl. Men nog kan jag löna honom, när jag
väl kommer hem», sade kungen.

»Det vore bättre du gjorde det nu», svarade flickan.

Kungen frågade sedan hvad de hette, ty ännu hade han
ej hört husfolket säga ett enda ord till hvarandra.

Flickan svarade: »Min fader heter Skapnartungr, ty han är
så nidsk, att han ej förmår se att något af hans egendom förminskas.

Min moder nämnes Totra; det namnet har hon fått därför
att hon städse går klädd i usla trasor; ty det anser hon vara
bästa sättet att spara.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free