- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
203

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

203

»Nå hvad heter du själf?» sporde kungen,

»Jag heter Snotra, amedan jag tyckes vara den vackraste
och bästa af dem», svarade flickan. Sedan berättade hon för
kungen, att det ej långt från stugan fanns en skogsbacke och
ett högt berg. Berget kallades för ’ättestupa’, emedan alla
hennes förfäder störtat sig där utför, när de känt sig gamla
och orkeslösa, eller annars blifvit trötta på lifvet. Därför hade
barnen aldrig haft någon möda med sina gamla föräldrar.

»I morgon», sade hon, »ämnar min fader skifta arf mellan
oss och sedan jämte min moder och trälen kasta sig utför
ättestupan och gladt och lustigt fara till Odin. Det har gått
honom djupt till sinnes att du ätit upp så mycket mat för
honom, och han tycker sig ej längre hafva råd att lefva.»

Om morgonen bad kungen Skapnartungr att få ett par
skor. Bonden gaf honom dem motvilligt, men först drog han
ur remmarna.

Då kvad kungen:

»Nidske Skapnartungr
gaf mig sko.

Men själf först remmen
utdro.

En armling nidsk och snål
unnar sin gäst ej fläsk eller kål».

Därpå gick kungen. Snotra följde honom till vägs. Kungen
bad henne följa med sig hem. Hon svarade, att hon måste
återvända för att vara med om arfskiftet, men att hon sedan,
om en tid, skulle uppsöka honom. Så skildes de.

När Snotra kom hem, höll fadern på att räkna sina
ägodelar. Han beklagade sig bittert öfver att kungen kommit
och ätit upp all maten. Inte kunde han efter denna förlust
se sig någon utväg att föda hushållet. Det var därför bäst
att skifta arf, och så ville han själf med sin hustru och
trälen fara till Odin. Det vore en hederlig belöning för
trälens trohet att få följa dem till Valhall, dit han annars ej
finge komma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:53:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norhja/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free