- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
211

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211

hvad sona brister i rikets storlek, ersättes genom kungens
mod, och aldrig kan vår dotter få bättre gifte».

Några dagar efteråt fick kung Erik bud att kung Rolf
med följe kommit till Uppsala. De voro sextio tillhopa och
alla väl utrustade. Kung Erik lät genast inbjuda dem till
gille. Men Rolf fick sig anvisad en föga god plats vid bordets
långsida. Man drack och skämtade, men Rolf satt mörk i
hågen öfver att så ringa ära visades honom.

Slutligen frågade kung Erik gäckande: »Hvad är edert
ärende hit och hvadan kommen I med så stort följe?»

Rolf svarade: »Hitintills har jag själf rådt för mina färder
utan att spörja någon om råd. Jag hade ämnat framföra mitt
ärende vid lägligare tillfälle, dock skall jag lämna svar på
eder fråga. Jag vill hafva eder dotter Torborg till maka och
nu är min fordran att strax erhålla svar».

Erik sade: »Väl känner jag götarnes sed att skämta med
allt, när ölet slagit dem åt hufvudet, och ej mena de något illa
därmed. Förvisso är edert ärende ett annat och jag tror mig
kunna gissa det. I Göta land är nu dyr tid; så är det ofta,
ty landet är litet och hofvet stort. Nu liden I brist på mat och
ha farit hit för att ej mista edert goda hull. Det var klokt, ty
förvisso skall jag bistå eder. I mån under en hel månad rida
omkring i vårt rike på gästning. Då tänker jag I skolen vända
åter med lika godt hull som I haden när I kommen hit».

Kung Rolf åhörde lugnt talet. Därpå svarade han kort:
»Eder hjälp ha vi aldrig sökt, och mat tarfvas oss icke, det
hafva vi nog af hemma. Jag ser godt att du vill drifva spe
med mig, men det gagnar föga».

Kung Rolf hade talat lufent, ehuru hvar och en godt
kunde se, att han var mäkta vred.

Sedan skildes man åt och gick till sofplatserna.

När kung Erik träffade drottningen, sporde hon, huru
kungen fann Rolf.

»Aldrig har jag sett skönare och större man», svarade kungen.

»Det haf jag hört sägas tillförene. Men har du pröfvat
hans sinnelag?» frågade drottningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free