- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
216

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216

redo till försvar. Allt jag lofvat dig vill jag hålla. Om du
än brukar våld mot henne, ämnar jag ej undsätta henne oeh
ingen i mitt rike skall bringa ’kung Torberg’ någon hjälp.»

Rolf tackade kung Erik och drog därpå till Ulleråker
med sina kämpar.

Där voro de väntade. Fästningen var väl tillsluten, och
starkt vapengny hördes där inifrån. Rolf befallde sina män
att tälta och sade till Kettil: »tag nu borgen med ditt skryt,
om du kan».

Kettil svarade, att han nog skulle veta strida tappert, när
tid blef. Därpå beredde man sig till natten.

Om morgonen bad kung Rolf att få tala med ’kung Torberg’.

Torborg kom ut på vallen, följd af sina kämpar. Rolf
talade då sålunda:

»Jag beder eder, ’kung Torberg’, lyssna till mitt tal.
Ärendet är detsamma nu som förra gången. Mottagen I mig äfven
nu med skymf och hån, skall jag veta intaga borgen, jämna
den med jorden och nedhugga hvarenda man, som finnes
inom dess murar».

»Förr må du draga åter till Västergötland och blifva
getaherde, än du skall intaga vår borg. Far hem till ditt
rike, medan skinnet ännu är helt på dig», svarade Torborg
trotsigt. Sedan skakade hon och alla hennes män sina
sköldar och det blef ett väldigt dån.

När Rolf såg att intet kunde vinnas med godo, befallde
han sina män att angripa borgen, men de drefvos genast
tillbaka af Torborgs män. Sökte de gräfva sig under
borgmuren, hällde besättningen brinnande beck och sjudhett vatten
på dem; sökte de sätta eld på muren, öppnades trummorna
och vattnet forsade ut, släckande elden.

Manskap fanns i öfverflöd, och hur många som Rolfs män
än fällde, syntes det vara lika fullt på vallarna i alla fall.
Modet började svika för Rolfs män; aldrig tillförene tyckte
de sig hafva varit så illa ute.

Svearne hånade dem från vallarne samt framburo guld
och dyrbarheter, som de uppmanade götarna att hämta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free