- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor /
222

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

Alia hofmännen logo åt detta tal och en bland dem
frågade, om Gäst ville slå vad. Han skalle då sanningsenligt
styrka, att han sett bättre guld. Om han vunne, skulle han
erhålla fyra mark lödigt silfver, men om han förlorade, lämna
sin knif och sitt bälte. Kungen utsågs till skiljedomare. Gäst
gick in på vadet och fortsatte sedan med sitt harpospel och
sina sånger, och alla lyssnade gärna på honom.

Den följande dagen, när kungen och hans män sutto kring
dryckesborden, steg svennen fram, åtföljd af Gäst, och
omtalade det ingångna vadet.

Kungen svarade: »Mjödet måste stigit mina män åt
hufvudet, när de kunnat inlåta sig i strid med Gäst, ty helt visst
skola de förlora, och mitt råd är att de nedlägga striden».

»Nej», sade Gäst, »jag vill att aftalet skall hållas.»

»Det synes mig dock som om mina män skola komma
till korta i denna strid. Men det visar sig väl snart», svarade
kungen, »och nu, Gäst, är du skyldig att framkomma med ditt
guld, på det vi må kunnä pröfva och fälla domen.»

»Som I viljen, herre konung», sade Gäst och framtog ur
en läderpung, som hängde vid bältet, ett stycke af ett
guldspänne, hvilket han räckte Olof. Denne såg på guldet och
fann det vara mycket godt. Ringen framtogs och vid
jämförelsen befanns Gästs guld vara vida bättre, Alla kungens
män måste äfven medgifva att kungen dömt rätt.

Gäst vände sig till kungen och sade: »Tack för eder
oväldiga domi Edra kämpar vill jag bedja att en annan gång
ej håna okänd man, ty aldrig kan man veta, om ej denne
till-äfventyrs sett mer är de själfva. Behåll gärna edert silfver,
men minnens detta vad!»

Kungen bad sedan Gäst säga hvarifrån han fått guldspännet.

»Jag gör det ej gärna», sade Gäst, »ty få skola sätta tro
till hvad jag förtäljer.»

»Du har dock en gång lofvat oss det och nu vilja vi att
du håller ditt löfte.»

»Det anar mig att om jag väl berättat eder guldets saga,
skolen I äfven vilja veta min egen», svarade Gäst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:46:24 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norhja/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free