Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
gaf sig i följe med några vikingar. Hon kallade sig nu
Hervard, och då vikingarnas höfding dött, blef hon deras
ledare. En gång då de kommit till Samsö, steg hon i land
och ville, att hennes män skulle följa henne, »ty», sade hon,
»stora skatter kan man vänta att finna i grafhögarna.» Ingen
af hennes män vågade dock följa henne.
Kort före solnedgången steg Hervar i land, medan
skeppen lågo kvar i Munarvåg. En herde, som hon träffade,
sporde hon, hvarest Angantyrs högar lågo. »Ej känner du
dennà ö», svarade herden, »följ med mig hem, ty> för ingen
är det rådligt att vara ute efter solens nedgång. Försök ej
att på natten utrannsaka hvad ingen midt på dagen vågar,
och Vet, att brinnande eld sväfvar öfver platsen, så snart
solen sjunkit.»
Herden försökte på allt sätt förmå Hervar att följa
med honom hem. Men Hervar stod fast vid sitt beslut. Då
solen gått ned, blef det ett väldigt dån, och eldslågor
flammade upp ur högarna. Herden löpte till skogs, men Hervar
fortsatte vägen fram och gick genom lågorna, som om det
endast vore rök, tills hon stod alldeles vid bersärkarnas hög.
Då kvad hon:
»Vakna Angantyr,
dig väcker Hervar,
enda dottern
af dig och Tova.
Räck mig ur högen
hårdeggadt svärd
dvärgar smidde
åt Svaferlane.»
Angantyr svarade:
»Hervar, dotter,
’dåraktig är du,
blott ondt dig bringar
att du oss nalkas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
