Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
döden nära
nyss jag mig tyckte,
då lågor röda
lyste omkring mig.»
Därpå gick Hervar ned till stranden, men då det
daga-des, såg hon, att hennes skepp voro borta. Skrämda af
dånet och elden på ön hade de lyft ankar och seglat
därifrån.
Hervar for då bort på ett annat skepp och kom efter
någon tid till kung Gudmund på Glasevallar. Där vistades
hon vintern öfver.
En dag då Gudmund spelade schack och höll på att
blifva matt, sporde han, om ingen kunde hjälpa honom. Då
trädde Hervar fram och gaf konungen så goda råd, att efter
en kort stund voro utsikterna för honom mycket ljusa.
Hervar hade låtit Tirfing ligga kvar på sin plats, medan
hon var sysselsatt med spelet. En af kämparna tog det i
sin hand. Hervar såg det och ryckte Tirfing till sig och
dödade mannen. Därefter lämnade hon hallen. Männen
ville förfölja henne, men då sade konungen: »Våren lugna;
hämnd på den kämpen är ej af så stor vikt, som I tron, ty
I veten ej, att det är efter en kvinnas lif I trakten, och
dyrköpt kommer det säkerligen att bli er.»
Men Hervar drog ut på härnad och for nu vida
omkring, alltid segerrik. När hon ledsnat på det kringirrande
lifvet, stannade hon hos sin morfader, jarl Bjartmar, där
hon skickade sig som andra kvinnor. Hon lärde sig att sy,
väfva och sömma, och vida omkring förspordes att Hervar
skiftat hug.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
