Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
spefcsenred hon ut ur.’borgen och snart drabbade härarna
pamman. Häftig var -striden och mången kämpe föll på bådk
sidor, men svårast var det för Hervars män. Slutligen föll
hon själf. D& Ormarsåg henne falla tog han till flykten
och alla som kunde följde honom. Hunerna fortsatte under
ett fruktansvärdt skriande sin väg mot Angantyrs borg*
Dag och natt red Ormar s& fort han förmådde, tills han
uppnådde borgen. Han omtalade de sorgliga tidendern*
att Hervar fallit och; att hunerna inträngt i landet.
När Angantyr hörde detta, skiftade uttrycken i ansigtet:
Han satt länge tyst. Sä utbrast han: »Obroderligt for man
med dig, härliga syster. Mänga voro vi här då mjödbägaren
skulle tömmas, nu ser jag ingen, som vågar rida mot
hunerna, fast jag ber och ger skänker af guld.»
Då /svarade Gissur: »Ej ber jag om guld för att rida
mot hunernas här och bjuda dem kamp. Säg konung, hvart
skall jag stämma dem till kamp?»
»Vid Dylgia på Dunheden, vid foten af Jösurberget, där
förr goter fröjdats åt kamp och seger», svarade Angantyr.
Då Gissur hörde Angantyrs ord kastade han sig upp på
sin häst och red bort. Han stannade icke förr än han nått
hunernas här och han ropade till dem: »På Dunheden vid
Jösurberget blifven I dödens 1 Odén har jag anropat, nu må
jnitt:spjut susa öfver er.»
Då Lod hörde Gissurs ord ropade han tiU, siua aiäq;
»Gripen Gissur Grytingalide». Men kung Humle tog till
orda och sade: »Icke må vi mörda sändebud som ensamma
komma till oss». Men Gissur ropade spotskt till mannen
under det han gaf sin häst sporrama och vände om den.
»Icke kunna edra hornbågar fälla Gissur Grytingalide.» Så
red Gissur till Åhem. Då han kom till kungsgården sporde
Angantyr om han träffat hunerna och om deras här var stor.
»På Dunheden stämde jag dem till strid», svarade
Gissur, »och mäkta stor var fiendehären.» Angantyr samlade
nu från alla håll stridbara män och drog sedan med allt
sitt folk till Dunheden. Kort efter sedan Angantyr nått fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
