Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
III.
Sven och Palnatoke.
Oedan nu Sven en tid varit konung, skulle han enligt
gam-^ mal sed dricka arföl efter sin fader.
Fjolne hade erbjudit sig att träda i Svens tjänst, liksom
han tillförne varit hos dennes fader. Och Sven hade
mottagit hans anbud.
Fjolne, som nu var en gammal man, var lika dolsk och
ondsint som förr.
En dag sade han därför till kungen: »Sanningen om
kung Haralds död har man fördolt för eder. Palnatoke
har illslugt fört er bakom ljuset, han har endast understödt
eder, för att han själf skulle genom svek kunna döda er
fader. Palnatoke är kungens baneman, det kan jag med
vittnen intyga och ej kunnen I vara konung, utan att
ut-kräfva hämnd af honom för eder faders nesliga död.»
D& kung Sven sporde detta blef han mäkta vred och
beslöt bjuda Palnatoke till sig pà gästabudet, ty d& arföl
skulle drickas efter Harald Gormsson, hans fader, skulle
fosterfadern dräpas.
Sven sände därför bud till Palnatoke och bad denne att
komma och gästa honom. Fosterfadern finge medföra så
många män han för godt funne.
Sändebuden framförde kungens hälsningar, men
Palnatoke kunde ej infinna sig, enär Stumme Jarl i Bretland
nyligen dött och Palnatoke just skulle fara dit för att taga riket
i arf efter honom.
Med det beskedet vände sändebuden åter till Sven.
Men Palnatoke drog till Bretland. Innan han lämnade
hemmet, bad han sin son Åke stanna kvar och väl värna
landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
