Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Åtföljd af Björn den bretske hade han begifvit sig pä
färden.
o
Dä han tog afsked af sin maka Alof, sade hon: »Mig
anar att vi ej mera skola se hvarann’.»
»Ej kan hvad du nu säger hindra mig fr&n att resa»,
svarade Palnatoke, »ty tid är att Sven fàr veta sanningen
angående sin faders död, men nog skulle jag önskat, att han
ägde en annan rådgifvare än Fjolne.»
Palnatoke seglade så med tre skepp och tre hundra man
till kung Sven. Mot aftonen steg han i land ej långt från
kungsgården.
Skeppen förtöjdes så, att stammarna vändes utåt och
årorna fingo ligga kvar vid årtullarna.
Därpå gingo männen till kungsgården.
Med hela sitt följe steg nu Palnatoke in i salen och
hälsade kungen.
Sven tog emot hälsningen, hvarefter han anvisade dem
plats å långbänken nere vid dörren.
Kort efter det att Palnatoke och hans män intagit sina
platser, steg Fjolne fram till kungen och samtalade
hviskande med honom.
Kungen vardt röd som blod och skiftade färg.
Framför kungen stod hans fackelsven, Arnold. I
gossens hand lade nu Fjolne en pil och befallde att han skulle
gå från man till man i salen och spörja ifall någon kändes
vid densamma. Arnold gjorde som Fjolne bjudit honom.
Då han slutligen kom fram till Palnatoke, tog denne pilen
och sade:
»Väl känner jag den pilen, den är min.»
Det vardt dödstyst i hallen.
»Du Palnatoke, hvar var det du sist lade den pilen på
bågen», frågade konung Sven.
»Ofta», genmälde Palnatoke, »har jag fogat mig efter
din vilja. Om du nu är mera hågad att inför många män
erhålla mitt svar, än inför få, skall jag äfven nu göra dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
