Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
så våldsam var han till lynnet, att hans fränder knappt
visste hnru de skulle handskas med honom.
Till slut beslöt Åke att gifva Vagn ett långskepp, jämte
femtio man, och morfadern, Vesete, gaf honom lika mycket.
Ingen af männen var öfver tjugu eller under aderton år,
blott Vagn själf var tolf år.
Lifsmedel och vapen skulle han själf skaffa sig.
Seglande utefter Danmarks kuster, röfvade och plundrade
nu Vagn, och skaffade sig på så sätt både rustningar och
vapen. Därpå seglade han till Jomsborg.
Strax vid soluppgången kom han dit och stannade
utanför portarna.
Palnatoke, Sigvalde, Bue och ännu många flera bland
Jomsvikingarna trädde ut på borgmuren för att spörja hvem
han vore.
Men Vagn frågade i stället om Palnatoke funnes i borgen.
»Palnatoke är jag själf», svarade denne, »men säg mig,
hvem är du, som skickar dig så ståtligt?»
»Mitt namn är Vagn, Åkes-son, och ej döljer jag för
dig, att min fader är Åke på Fyn. Hit har jag kommit för
att inträda i eder skara. Lätt var just ej att handskas med
mig i hemmet, och föga lära fränderna sakna mig.»
»Fogligare lär du väl icke blifva här», genmälde Palnatoke.
»Ej har ryktet talat sanning om dig», genmälde Vagn,
»om du ej så kan tämja mitt sinne, att jag kan som god
kamrat trifvas samman med dina kämpar, och nog visar du
oss väl någon ära då vi kommit till dig.»
Palnatoke vände sig till sina män och sporde dem om
det syntes dem rådligt att intaga Vagn i borgen.
»Trots det att Vagn håller mest af mig bland sina
fränder», sade Bue, »tycks det mig rådligast, att han aldrig
kommer inom Jomsborgs portar.»
Då Vagn hörde Bues ord, sade han: »Icke väntade jag
detta af dig, men hvad säger Sigvalde, Strut-Haralds son?»
»Sanningen måste jag säga dig», svarade Sigvalde, »ej
önskar jag, att du någonsin blir en af de våra».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
