Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
skall omtala min dröm endast på det villkoret att du tyder
den». Bard lofvade göra det om han kunde.
Thorsten berättade nu huru han i drömmen tyckt sig
se en fager svan sitta på takåsen, från fjällen kom en stor
örn flygande och satte sig bredvid svanen och började locka
på den. En kort stund därefter kom en annan örn flygande
och satte sig på takåsen och började också att locka på
svanen. Då reste sig den första och de båda fåglarna kommo
i häftig strid med hvarandra. Båda föllo och svanen satt
ensam och sörjande kvar. Då kom en falk flygande och satte
sig bredvid svanen. Och båda två syntes blifva goda vänner.
Slutligen flögo de bort samma väg som falken kommit.
»Drömmen har säkerligen intet att betyda», tillade
Thorsten, »eller ock endast att vindarna komma att mötas
på de olika håll därifrån fåglarna komma.»
Då Bard hört Thorstens dröm och dennes sätt att tyda
den sade han: »Vida större vikt tillägger jag din dröm, än
hvad du tyckes göra. Din husfru kommer att inom kort
föda ett fagert flickebarn som I båda blifven mycket tillgifna.
Mäktiga män komma att fria till henne, stor blir deras kärlek,
och de båda örnarnas fall visar, att två af dem sätta lifvet
till. Falken är den mans fylgia, som din dotter blifver
gift med.»
Thorsten var föga nöjd med det sätt hvarpå Bard tydt
drömmen och han sade förtretad: »Ovänlig är din tydning
och föga tycks du kunna tyda drömmar».
»Tiden får väl visa dig, om jag haft rätt», genmälde
Bard. Men från den dagen höll icke Thorsten längre utaf
vikingen och på sommaren lämnade denne Island. Kort tid
därefter skulle Thorsten rida till tinget, han’ talade med
Jofrid, som inom kort skulle få ett barn och sade till henne.
»I allt må du rätta dig efter min vilja och blifver barnet en
flicka, skall du sätta ut det». Då Jofrid hörde sin mans
önskan, sade hon: »Föga anstår det en man med din
rikedom att sätta ut ett barn, och för dig själf kan du aldrig
stå till svars med den handlingen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
