Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
hvari han förtaide om sin strid med Gunlög. Tidenden om
Ravns och Gunlögs död kom således icke oväntad.
På nästa ting sporde Illuge hvilka böter Önund ville
gifva honom, då Ravn svikit hans son. Önund nekade att
gifva några böter alls, ty han sade sig hafva lidit lika stor
förlust som Illuge.
Då Illuge hörde Önunds svar sade han: »Säkerligen få
dina fränder plikta för Gunlögs död.»
På hösten red Illuge till Mossfjället och öfverföll Önund.
Önund och hans söner undkommo, men två af deras
fränder blefvo gripna; den ena lät Illuge dräpa, den andra högg
man fötterna af.
Men ännu tycktes icke tvisten mellan Önund och Ravn
vara slut. Hermund kunde icke glömma sin broders död.
För att hämnas den öfverföll och dräpte han en dag Önunds
broders son, Rafu, en präktig och duktig sjöman, hvilken
just stod i begrepp att på sitt skepp bege sig till
främmande land. — Hvarken för detta dråp eller det föregående
kunde Önund få några böter. Men fientligheterna tycktes
emellertid upphöra.
Thorsten Egilsson, Helga den Fagras fader, hade nu
tagit hem sin dotter till sig, men inom kort gifte han bort
henne med Torkel Halkelsson, som bodde i Raundalen.
Torkel var en ståtlig och ädelsinnad man, men trots
den kärlek han hyste till Helga, kunde hon dock aldrig
finna lycka hos honom. Städse gingo hennes tankar
tillbaka till Gunlög och hennes största glädje var att taga
fram och betrakta den kappa, som Gunlög hade skänkt
henne.
En gång bröt en svår sjukdom ut på gården. Nästan
allt husfolket sjuknade och Helga, som skötte de sjuka,
angreps slutligen också af sjukdomen. Hon gick dock ännu
uppe, men en afton, då hon satt framför elden, trött
lutande sitt hufvud i sin husbondes knä, lät hon hämta
fram Gunlögs kappa och bredde ut den framför sig.
Hon satte sig upp och stirrade en lång stund på den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
