- Project Runeberg -  Nordiska Hjältesagor / Andra samlingen /
113

(1905) [MARC] Author: Kata Dalström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113

D& hon kom till Sjöbol voro båda Torgrimarna och
Torkel redan uppe och sutto med vapen i händerna. Sedan
hon väntat en stund, sporde Torgrim henne: »Hvad nytt?»
Hon förtaide då om Vesterns dråp eller mord.

»Detta», sade Torkel, »tyckes oss vara en viktig tidende.»

»Det är en man död», inföll Torgrim, »som vi alla äro
skyldiga att visa stor heder och begå hans likfärd på det
ståtligaste. Hans död är till stor skada, och du kan säga
Gisle, att vi alla skola komma till honom i dag.»

Hon gick hem igen och förtaide för Gisle, att Torgrim
satt med hjälm och svärd och full hårklädnad; att Torgrim
Näf hade en bilyxa i sin hand, att Torkel höll ett draget
svärd vid fästet, och att alla män där på gården voro uppe
och under vapen.

Gisle beredde sig nu att höglägga Vestein i en
sandkulle vid Säftjärn nedanför Sjöbol. Då han var på väg, kom
också Torgrim för att hjälpa till vid uppkastning af högen.
Och då Vesterns lik var nedlagdt, sade Torgrim till Gisle:
»Det är sedvana att binda helskor på män, när de skola gå
till Valhall. Nu skall jag göra det åt Vestein.» Då han gjort
detta, sade han: »Inte förstår jag mig på att binda på
helskor, om dessa lossna». Sedan satte de sig vid foten af
högen i olika tankar.

Torkel sporde: »Hur bär Auda sin broders död?»

»Du kan nog förstå», svarade Gisle, »att hon visar sig
lugn, men känner det djupt. — Jag drömde både i går natt
och i natt — dock vill jag inte säga, hvem jag tror
dråparen vara. Första natten drömde jag, att en huggorm rann
ned från en granngård och dödade Vestein; andra natten
att en ulf kom från samma gård och bet ihjäl honom. Men
jag nämnde intet om drömmarna, ty jag ville ej, att de
skulle gå i uppfyllelse.»

Därpå kvad han om, hur mycket bättre det var att sitta
samman i hallen och glädjas vid mjödet än att draga spjutet
ur den dräpta Vesterns bröst, och att han ej önskade sig en
tredje dröm.

Dalitröm, Nordiska tyåUctagor. II. g

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:53:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norhja/2/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free