Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
men funno icke Gisle. De vände d& tillbaka till gärden och
anlade åtalet mot Gisle för Torgrims dråp, men de togo
intet gods därifrån.
Gisle gick upp på fjället bakom gården och förband
sitt sår, medan hans förföljare ännu voro kvar på gården.
Då de aflägsnat sig, gick Gisle hem, gjorde sig resfärdig,
skaffade sig ett skepp och förde mycket gods ombord därpå.
Hans hustru Auda och fosterdottern Godrid gingo också
ombord med honom.
De seglade först till Haganäs, där de landade. Gisle
gick upp till gården, där han träffade en man, som sporde,
hvem han var. Gisle sade, hvad som föll honom in, men
icke sanningen. Så tog han upp en sten och kastade öfver
till en holme ett godt stycke från land och sade, att
mannen skulle be husbondens son, när han kom hem, att göra
det efter, så skulle han nog gissa, hvem som varit där.
Därpå gick han åter i båten, rodde förbi näset öfver
Örnfjorden och in i Gertjofsfjorden; där gick han i land, gjorde
i ordning vinterbostad och stannade där öfver vintern.
XIII.
Gisle söker förlikning.
isle skickade nu bud till sina svågrar, Bjartmarssönerna
^ Helge, Sigurd och Vestgeir, och bad dem fara till tinget
och bjuda förlikning för honom, så att han ej skulle bli
dömd fredlös. De gjorde så, men kommo ingenstädes med
förlikningen, och folk sade, att de burit sig oklokt åt. De
blefvo därför helt missmodiga och vågade icke själfva
meddela Gisle domen om hans fredlöshet, utan förtäljde den för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
